gamla citat och tankar

SPELA INTE ALLANBALLAN

 

*Idag ær min framtid*

 

***

 

 *Lev I nueTT FøR imoRgon KansKe inte bLir Idag*

 

***

 

*Att skjuta upp problem kanske inte e de bæsta,

men att møta dem kan oftast va det værsta*

 

***

 

*VaD Ær mEningen MED LivEt? ATt hiTTa siiN meniNg*

 

***

 

*Ær man smart aatt komma på hur dum man ær,

eller ær man dum før att man tror att man Ær smart*

 

***

 

*Hur kan man sæga att livet ær kort nær det ær det længsta någon kommer uppnå*

 

***

 

*den bæsta tiden i mitt liv e det værsta som har hænt mej, eller ær det den værsta tiden i mitt liv ær det bæsta som har hænt mig(samma tid)*

 

***

 

*Man måste skaffa kørkort før att anvænda symaskin

men vilken jævla idiot som helst får skaffa unge*

 

***

 

*Att ha dødstraff på sjælvmordsførsøk, den dummaste lag*

 

***

 

*om jag vore en råtta, skulle en råtta vara jag då? hur vet jag då att jag inte ær en råtta*

 

***

 

*Jag ær månen och du ær solen, ditt sken reflekteras i mig och får mig att lysa.*

 

***

 

*om jag fick bestæmma vilken blomma du skulle va, skulle det ble maskros!

mamma sæger att dom ær øverallt vad man æn gør*

 

***

 

*du ær det bæsta jag vet, och jag vet mycket jag*

 

***

 

*mycket har jag sætt, mycket har jag hørt, mycket har jag gjort, mycket har jag drømt,

Men va fan vilket ær vilket*

 

***

 

 

Ser Du Det Jag Ser??????

 

 

 

OM jag VORE en GÅTA skulle du kunna løsa mig?

 

 

 

VAd seR du?

 

 

 

Dont u judge me, jag ær bara mig sjælv....ær du?? e du riktigt sæker på det???

 

 

 

Vad e mest patetiskt en tønt som e sig sjælv eller en "cooling" som føljer andra utan egna isiniativ??????

 

 

 

Bara Før att jag gillar uppmærksamhet Betyder inte det att jag e blåst...


Novell, mvg plus, från gymnasieuppgift på svenskan

NOVELL: Droger eller familjen!..... tänj aldrig dina gränser.

DETTA E EN NOVELL SOM JAG FICK MVG+ PÅ ORGINALET NÄR JAG GICK I SKOLAN, NU HAR DET GÅTT NÅGRA ÅR OCH HAR ÄNDRAT DEN, ALLT ÄR PÅHITTAT

(försökt byta ut de norska ö och ä men orkar inte)

 

 

Hon sitter i sin cell väntar på att få gå till fritidsrummet, dom har en toalett där som man får använda med bevakning. Vakterna drar sin batong mot gallret för att hetsa upp internerna verkar det som, och ropar högt ;cellerna Hz-12, Hx-3 och cell Hx-4 öppnas nu.

Han nærmar sig hennes cell och kliar sig på hakan, lutar sig mot gallret och utbrister ;förstår inte hur du kunnat hamna hær, Monica, varfør??! Hans røst ær djup och vældigt tilldragande, han e inte som de andra vakterna, iallafall inte mot henne, han e snæll och omtænksam men beteede sig som om att han var besviken men dom har bara træffats dær inne.

 

Internerna blir eskorterande till rummet. Efter en stund kan inte Monaica hålla sig længre hon oroar sig att nått e fel så hon nærmar sig vakterna før att få tillstånd att gå till toaletten. Hon sitter på toaletten sjælv men med en vakt utanfør så hon måste skynda sig men førsiktigt så att inte kondomen spricker. Hon stoppar ner fingrarna i halsen och får tag på snøret och drar i det och får kvalningar.....

 

4 ÅR TIDIGARE

 

 

;Jævla kærring, fan va jag hatar deii, varfør vill du førstøra mitt liv??!!..Skriker Monica till sin mamma och rusar dramatiskt ut genom dørren.

Hon går raka vægen hem till honom de hade bråket om, Cristian Monicas pojkvæn, Han e 25 och har egen lgh och bil.

;Fan va sur jag ær!! skriker hon nær hon dræmer igen dørren till lgh:en.

;Vad har tanten nu gjort?! frågar Cristian frånvarande medans han sitter och spelar nyaste spelet på playstaion 2. ;Kærring jæveln tycker inte du e bra før mig, hon tror jag e sårbar och sånt trams och ær orolig att jag ska børja med sånt du håller på med.....men jag sa att du inte høll på med nått!! ;Bra, før det behøver inte hon veta! svarar han efter att faktiskt bara hørt det sista i "att du høll på"

En femma slængs upp på bordet , den ska kutas. Nær det var gjort frågar den redan allt før benga Jimmy med et stort flin ;jahopp, vem har lust att mecka pippifågeln då?!!...

Efter en stund e allt klart, och fille som mecka sitter med gåsen i munnen och spelar en gång innan det bær ut mot balkongen..

 

Efter nån vecka nær Monica kliver in genom ytterdørren till Cristian så står alla upp och e på g utt på balkongen, Hon føljer med før att inte va ensam.

Fille tænder på och drar 5 snabba bloss och sen ett långt, och passar den till jimmy, han håller røken i lungerna længe innan han slæpper ut det.

; Hur kænns det dær? frågar Monica vældigt nyfiket.. ;He he fett skønt! svarar Fille med ett fetting smile.

Monica står nyfiken och funderar medans gåsen paseras två varv....;Hummm, Kan jag få prova? bara några bloss, det kan ju inte skada blir ju inte beroende av det heller!!... men så fel hon kunde ha, det den 15 åriga Monica inte visste var att tænjer man på en græns så tæjer man på fler.

 

Efter en veckas røkning dagligen så træffar hon en kompis øver en fika. Hon talar om detta før sin væn som hon trodde var en ordentlig flikka som bara rusa sig på alkohol. Hon lætt lite busig i røsten nær hon berætta sin hemlighet før Emily.

Emily ser lite fundersam ut men pustar ut och talar om før Monica att hon e inte så duktig som hon ser ut...Emily håller på med lite andra saker...Kemikalier..Monica har ju tænjt en græns så sjælvklart ær hon beræd att tænja på en till, lixom vad kan det skada det e ju bara prova..en gång..På helgen så såg dom till att fixa det dom skulle ha. Hon och hennes kopis ær bjudna hem till en polare på en lite samangaddning(fest). Monica som væxt upp i en vældigt skyddad miljø visste inte så mkt om droger...honb visste inget om droger eller det som hør till. Hemma hos deras gemensama væn, ser hon flera st som sitter och drar linner på bordet och snackar i 200, personer hon inte hade en blekaste om høll på, hon blev fundersam och tænkte om alla høll på som e så snælla och vanliga a nars så kan ju inte det va så farligt med att knarka...

Monica pallar inte dra i næsan som de andra utan Emily fixar rizla och gør en bomb till henne, en vældigt liten. Efter ett tag børjar det kænnas i hela kroppen, ryssningar i nacken och ett lugn øver en samtidigt som man e jætte piggg och pratglad.

; Sluta tugga med tjæcken Monica!.. sæger Emily næstan var 10:e minut.

Monica fastnar i sin teckning och sitter och spelar kort samtidigt, efter en stund reser sig Emily upp och sæger ;Oj, jag tror jag måste hem nu!! Monica titta førvårsnandsvært på henen och sæger men va fan vi har ju typ nyss kommit!... Monica visste inte om tidens tendens att rusa førbi på tjack. Och blir førklarad att det var 28 timmar sedan dom kom dit. Efter några timmar till blir Monica helt slut och drar sig hemmåt før att sova. Hennes mamma blev orolig øver sin dotter som sov 15 timmar utan uppehåll men inte førvånnad me tanke på att Monica sovit længe i hela sitt liv.

 

På fredagen veckan dærpå kom det alla førvæntat sig efter Monicas dåliga sætt att hantera drogers intag.. Hon fick en øverdos. Hon va me killen som fixa åt henne førsta gången och før att hon skulle fått køpa då var hon tvungen att ljuga och sæga att hon hållt på længe vilket han fortfarande trodde på, så han fixa til en bomb åt henne vilket inehøll ca en 0.4-5. Efter ett par minutter kænner Monica hur det drar åt sig i magen och att det børJAR SNURRA OCH HON BLIR SÅ TRØTTT....SÅÅÅÅ TRØTTTTT, Hon dinglar hem till sin pojkvæn som inte vet att hon æns provat nån gång. Han ser hennes kritbleka ansikte och frågar vad som hænt, Monica svarar bara att hon tror hon børjar bli sjuk men Cristian førstod att det inte va det. Han føljer med henne in i sovrummet och lægger henne ner, i soffan sitter alla deras polare och dricker och har kul. Med in i rummet Føljer hennes tjej kompis Sandra.....

 

Det ær torsdag och Monica skriker springandes och fjantar sig och skrattar som en vilken dag som helst i skolan, hon springer i korridoren førbi alla skåpen och kænner att hon måste kissa så hon går in på toaletten....Hon blir snurrig och svimmar..

 

Monica vaknar upp av en stickande kænsla i hela kroppen, det gør sååå ont, som tusen lårar fast mkt værre, hon tittar sig omkring och allt snurrar hon vet inte vart hon ær, hon vet inte vem hon ær, elller vilka røster det ær utan før rummet hon sitter i, hon krypper in under data bordet nån centimeter från platsen hon vakna upp på golvet, hon blir nervøs och jætte rædd, gråtandes springer hon ut ur rummet och letar sig fram till yterdørren, utan skor och utan jacka springer hon ut och hør fortfarande røsterna ;Cristian, din brud sprang nyss ut genom dørren!.. Han springer efter och får tag på henne i trappuppgången, han håller i henne i armarna och ær jætte arg..;va fan har du gjort? vad fan har du tagit??.. skriker han åt henne, men ser skræken i hennes øgon och roar sig ner. Monica frågar med en liten rædd røst ;vem e du?? vem e jag? vad gør jag hær? och børjar gråta lite och frågar ;vad hænder? Cristian blir orolig och førstår inte vad hon fått i sig. ;Monica, det ær jag, kænner du inte igen mig?? sæger Cristian och talar om vem han ær och deras situation. Monica lugnar ner sig och børjar kænna igen honom. ;Monica..jag ska bara gå in och hæmta våra skor och jackor så vi kan gå ut hær ifrån så du får lugna ner dig før deii sjælv så ska jag ta hand om deii. Han går in, men då kommer Monicas jætte fulla kompis skrikande ;øøhh vad gør du hær?+hi hi fan kom mad då... Monica kænner inte igen henne och blir jætte rædd men hennes kompis, Jennie, fattar inte det och fortsætter dra i henne, hon drar med henne in på toaletten dær Monica siter och grinnar och Jennie blir hysterisk...;vad ær det vad gør du???? massa frågor men inget svar , Monica fattar ingenting allt går så snabbt, folk skriker och slår på dørren om att Jennie måste øppna. massor av saker hænder men Monica fattar ingenting. Cristian slænger ut alla mænniskor førutom deras nærmsta kompisar som siter och pratar men monica i lungn miljø ;Værfør tittar du så dær på mig??? du ser inte vem jag ær va?? frågar hennes kompis hon kænt i många år, hon minns hur han såg ut i hennes øgon den kvællen, det var hemskt, som ett monster, alla såg ut så i hennes øgon.

 

Det ær lov i skolan så hon har inget hon måste gå på, och trots upplevelsen hon hade tre dagar innan så førtsætter hon, hon kør i några dagar, men lugnar ner sig 2 dar då hennes førældrar ska resa utomlands, hennes bror ska ta hand om henne.

Nær skolan børjar igen så fortsætter Monica festa, men att koma førbi hennes bror blir svårt, hon kom hem på kvællarna då hon skulle va hemma, smøg ut nær han somnat och smøg in innan han vakna. men gick inte som hon hade tænkt sig och allt blev knas, slutade med astt hon fick gå till skolan i pyamas, helt førstørd efter ett par dagars festande, med en annans par skor som var alldeles før stora men møte sin klasskamrat i skolan som hon festa med som hade hennnes skor.

 

Efetr nån månad så sitter Monica i klassrummet då klass posten kommer, Monica får ett stort brunt kuvertt från skolsyster och hon undrar vad det kan vara.

Herregud hon har blivit inkallad på pissprov, Monica skolkar resten av degen och resten av veckan, hon droppar av skolan.

 

 

9 månader senare så tænjer monica på en græns till, hon provar extacy, och gud så hon ælskade det men kænslan blev svagare och svagare før varje gång så hon tænjde grænserna allt mer och mer.

Hon høll upp en månad før att hon blev kallad på piss prov på båt mottagningen utav hennes førældrar, tre dagar efter att hon røkt hacsh, tagit extacy ocg kørt på tjack.

Efter ett per veckor kom provresultatet, som hon blev helt førvånad øver, negativt hon blev så glad och gnugga det i sina førældrars ansikten. Så av den glada nyheten så hade hon ju inga problemm længre och fortsatte sina race som vanligt.

 

 

Hon kom in på samma skola men en annan linje men hon fortsatte. Och efter nån månad av skolkning i skolan så kommer sammma bruna kuvert från skolsystrer in till henne på lektionen. Hon hoppa av skolan ænnu en gång.

 

 

Drogerna ær det hon lever før, hon ælskar det mer æn sina førældrar, går hon utan det så børjar hon svettas, få ryckningar, blir hysterisk och børjar gråta før ingenting.

 

 

Monicas førældrar flyttade till eget nær hon fyllt 18 och såg att hon klarade sig sjælv, men hon hade blivit så bra på att gøma de så ingen mærkte nåt.

 

Monica miste lgh:en och børjade punda riktigt ordentligt. Hon gick ner 15 kg i vikt och allt blev bara værre och værre.

Hela hennes familj kunde se vad som førsegick, socialen blev involverade men hon lyckades smitta undan dem ganska bra.

 

Hon tænjde på allt fler grænser, børjade med LSD, vallar, allt hon fick tag i, hon blandade altt bara før att få minsta lilla kick, men allt børjade avta så hon børjade med att dosera høgre doser 0.5 och 0.7:r brukade va det minsta, hon træffade en gammal pojkvæn hon hade haft någon månad innan det værsta børja och han skakade på huvedet och var lite orolig ;nær du bode ihop med mig så klarade du dig med en gubbe på mer æn en vecka och nu tar du minst 1 och en halv gubbe per dag, ser inte du att det børjar gå ut før deii??

;vadå utfør? vadå? jag er ju inte ens beroende, jag kan sluta nær jag vill!! svarade hon snabbt me tænke på att hon på sin 4:e dag.

;Hur vet du det nær du inte hållt dig ifrån det mer æn nær du sover på øver 1 år??

 

Humm, Monica blev fundersam och førstod att han hade rætt, hon blev rædd, men hon blev som klyven.

Ena halvan ville knarka, knarka och knarka mer tills inget knark fans kvar, så fort hon såg det så tog hon, hon børjade svindla folk och ljuga før alla...medans den andra halvan ville sluta och hjælpte sina næra och kæra att få henne att sluta. Hon kunde sitta i flera timmar och diskutera med sig sjælv, den som sa att man får de bæsta svaren nær man pratar till sig sjælv ljøg, Monica bara mottargumentera sig sjælv och kom aldrig fram till nått.

 

Monica var kænd før att flippa ur och få psykoser, hon var helt lost i sig sjælv hela tiden, ingen kunde få kontakt med henne førutom en, hennes sjælsfrænde, dom var ett, ingen førstod nær dom prata, dom kunde sita tysta hur længe som helst och ændåp førstå vad den andra syfta på elller tænkte.

 

Monica hade många psykoser om polisen och massa annat, hon hade psykos varje dag och dom blev allt værre och værre, hon prata med tomtar utanfør hennes fønster, lekte kurra gømma med grodan i toaletten, hon førsøkte skræma bort snuten och socarna från trappuppgången på andra sidan ytterdørren, men det vissade sig till slut att du bara va en hallication.

 

En gång efter att kækat vallar med sin polare så dæckar Monica på soffan men vaknar av att hennes polare e helt hysterisk ;det e nån dær, nån utanfør dørren!! ;nej det e de inte ta det lungt det e bara en hallicenation! svara Monica ;nej allvarligt, titta!

;Monica går till dørren och tittar ut och ser sina komntaktpersoner från socialen stå utan før! Monica pustar ut och ler, tittar på sin kompis och svarar ;ingen fara, jag har haft den hær hallicen så många gånger...kolla! sæger hon och øppnar dørren... ooopps det va ingen hallication, det va soc, Monica skulle haft tid hos dem idag, men kom inte. fan hon fick åka in och ta piss prov helvete. Hon blev inlæggd på Mariepool i sthlm under natten men dagen efter vægra hon stanna kvar och drog hem før att fortsætta sitt race.

 

Monica va ofta kontakt med polisen førsta gången var nær hon var 19, hon blev med in på polisstaionen på blodprov och førhør men minns inte så mkt av det, efter det så har hon blivit tagen av crimare flertal gånger och blivit strippad i portuppgpngar etc, men som tur var har de aldrig funnit nått, Monica e duktig att manipulera folk, med sitt blonda gulliga hår med lugg och med ett par tårar ær alla poliser snælla mot en och tycker synd om æn att en så ung søt flicka umgås i fel kretsar och om man lovar att sluta træffa dem så låter dom en gå med en varning, tur att dom aldrig fann hennes hemliga gømstælle dær hon gømde sina grejer.

 

Monicas Pojkvæn ær mycket ældre æn henne och hans kompisar håller på att skjuta heroin medans han bara skjuter tjack, Monica har alltid sagt att det skulle hon ALDRIG någonsin gøra, dær gick hennes græns. Men det man lagt mærke till ær att man tænjer på alla grænser efter man tænjt på den førsta.....

 

Ingen vill sætta hennes jungfru så hon får fixa och sætta den sjælv, efter att suttit dær i 2 timmar med skakande arm, børjar hon att gråta, hon vill, hon vill så gærna sætt i den men e så rædd før sprutor att det inte går...men undrar jag om det verkligen var bar aden anledningen hon inte satt i den, hon ringer sin pappa stor tjutandes och ber om hjælp, att hon inte klarar av att leva så hær længre.....

 

TEBAX I NU TID

 

Ingen kan førstå hur detta kunde hænda en så ung tjej i sina bæsta år. Hennes førældrar sitter utanfør bårhuset før att få sæga adjø en sista gång till sin 20 åriga dotter.

Kondomen hade spræckt nær hon hade førsøkt dra upp den och hon fick en øverdos och dog, vakten hade blivit tvungen att stoppa ett bråk mellan två interner så hade glømt bort henne, hon upptæcktes inte førns efter en timme efter att hon legat død i sina egna spyor.

 

Allt børjade me en vacker sommardag nær hon var 16 och nyfiken, hur kunde hon ha vetat att det skulle gå så dåligt?

 

Det hon skulle sæga deii ær nog att tænj aldrig på någon av dina grænser....

 

 

SLUT


Dikt

På øppet hav ges en frihet olik allt annat,
Med de andra på land jag kunde ha stannat.

Men valde att helt solo på havet segla,
Att hamna ditt vinden tar mig och se solen i vattnet spegla.

PÅ havet jag lever och trivs bæst i alla væder,
utan hotell, eller servic istællet ær vattnet mitt læger.

Att somna in till vågornas vaggande rytm,
inbæddad i min koj i båtens hytt.

Vakna upp efter timmars drivande till en helt annan plats,
Æven denna utan en fast sats.

Vågernas smællar mot båtens køl, uppfrisknande vattendroppar får mig att piggna till,
Ett nakendopp i morgon solens sken om jag så vill.

Ouppmærksam av havets humør och vågornas styrka,
Anvænder all min kraft men som mina ben vågen fast dyrkat.

Vågorna trycker ner mitt huvud och føljer undervattensstrøm,
Utan någon luft i lungorna eller chans att komma upp e som en mardrøm.

Utmattad och slutkørd av strømmarnas lek,
helt livløs utan ork, kall och blek.

Suddig syn av hårda strømar så skarpa,
men såg ændå en sjøjungfru med sin harpa.

Med hisat segel och fast tag vid rodret, mer sæker på havet æn tidigare,
Uppskattar havets vågor som blir allt livligare.

Ræddad av havets djupaste hemlighet,
Mitt liv var viktigare æn risken att jag vet.

tabletter i mångfald

I onsdags på all otur kom största nitlotten!

Jag har under några veckor haft hemskt ont i ryggen som beror på stress.

Så kom onsdagen, nörd som jag är ser polarna utanför huset, vi ska upp å käka i skolan.
Jag tar sats och börjar springa för att köra wracking ball på polarna,
jag hinner några meter tills jag till min förskräckelse inser att backen blivit istäckt, dumt nog försöker jag stanna....

hur går det att helt plötsligt stanna i farten på hal is?!
Jo man glider och vurpar hårt på rygg!
Knak sa det och jag låg kvar där, halvt gråtandes och halvt skrattandes får jag ur mig
"snälla säg att ni fick det på film!"
men icke!

Dagen efter blev det många tårar och besök på Vårdcentralen som gav en gissning på att det antingen var att jag brutit något, fått en spricka eller en stuckning längst ryggraden,
så det lätt lovande.

Smärtan kommer troligtvis ge me sig men hålla i sig upp till 6 veckor.

Så tills dess har jag 5 tabletter att äta,
Alvedon x3,
tramadol,
poatafen(mot illamåendet som tramadolen ger), defaclonect x3
och paraflex x3.
Plus mina vanliga tabletter då
ritalin x4
och abillify.
Det blir då 16 tabletter om dagen, de kan då fan inte va bra för magen.

Lagom bitter och uttråkad ligger jag nu i soffan på internatet med ryggsmärtor och väntar på bättre tider.

Må turen va med eder!<3




delmål 75 kg uppnått;)

Tänkte dela med mig av uppdateringen på min vikt nedgång. 
Här ser ni 9 olika bilder från <33 olika perioder, första längan lodrätt är från i juni/juli i somras, andra längan är i från mitten av augusti och sista längan är från några dagar sedan. 
Så som ni ser har jag uppnått delmålet och är 4 kg ifrån invägnings vikten med Maylee, alltså är jag ca 6-10kg ifrån min dröm vikt men nöjer mig med allt under 65kg:)
 
ägger även upp en bild på hur måtten ser ut nu.
lägger även upp en bild på skillnaden från skolstarten i mitten av augusti till nu:)
 
 
när ryggen har läckt börjas det med träning oxå så den lösa huden stramas upp lite:)
 
Kram<3

vad döljer sig bakom ett leende?

Att försöka hålla gråten inne när någon vill trösta dig är näst intill omöjligt.
 
Morgonen började med positiv inställning, jag mådde bra och var glad...men sekunder och minuter gick och allt eftersom smög sig känslan över mig.
 
Ingen bryr sig, Du är inte omtyckt, Du är eftrthängsen och jobbig. 
Leendet förvandlades ganska snabbt till ett pressat smile i hopp om att ingen ser vad som döljer sig.
Gick undan och satt i min ensamhet och tankarna skingra sig tills bara känslan var kvar. Att koncentrera sig på studierna blev omöjligt, att försöka interagera och vända minen blev omöjligt allt som blev kvar var ett skal.
 
Jag insåg snabbt att vända känslan skulle va omöjlig och meddela att jag blir borta iallafall fram till lunch.
 
Så nu ligger jag här och tittar på nyhetsmorgon, mår bättre och känslan och tankarna har försvunnit.
Så jag kan inte hjälpa att tänka, vad var det som utlöste det? Varför blir det så? 
 
Jag tänker att är det bara jag som lider av detta eller göra alla det ibland? Är det då bara jag som är så svag att jag inte kan hantera det.
 
Gråten var i hals och ögon när jag bestämde mig för att ge upp, en av assistenterna såg detta och luta sig in för att trösta, jag ryggade tillbaka för jag kände att skulle han krama mig skulle all gråt forsa ut, framför alla i skolan. Jag känner vad dom skulle tänka om mig och dom tankarna skulle göra mig mer ledsen.
"herregud vad larvig hon är"va fan gråter hon om"hon vill bara ha uppmärksamhet"
 
Jag kände att jag orkade inte det därför ryggade jag. Men nu kan jag inte sluta ha ångest för hur han måste tänkt när jag hyfsat nog ryggade. Vad elak jag måste ha värkat va. En riktig Bitch. Nu måste jag be om ursäkt och förklara mig. 
 
Men nu ska jag bara ligga här och hoppas på att jag får gråta ur de känslor jag har så jag kan komma upp till skolan till lunch. 
 
"sorgen i dina ögon kan alla se,
Några kanske bryr sig men de flesta de bortse.
Ensam i en värld stor och kall,
Öppnar upp sinnen och skapar känslovall.
Inte alltid man vet vad som sårar,
Varför känslan uppstår som ger tårar.
Tankar som yrar omkring i sinnet,
Alla hemska ting som vart kommer ur minnet.
Lämnad, hatat, utfryst och ensamhet, 
Inget av det bra som älskad, saknad eller vänlighet.
Känna sig helt ensam i världen,
Ensam gå den långa färden"
 
Nu börjar känslan lägga sig och glädjen smyger sig på när jag tittar ut genom fönstret och ser solen skina men nu har tröttheten börjat överta mitt sinne så måste försöka övervinna den;-)
 

för bra? då går allt åt helvete

Ett liv....
 
Två personer skapar tillsammans ett liv..
 
Värdefullt och viktigt...
 
I önskan om ett lyckligt barn i hälsan i behåll...
 
Varje liv ger prövningar, svåra, lätta, lärorika, onödiga...
 
Jag önskar min dotter och framtida barn slipper leva och må så som jag gjort sedan mina diagnoser visade sig.
 
Min barndom var den bästa tiden i mitt liv, kände mig ensam som jag alltid gjort, men jag hade en toppen barndom tack vare min familj. 
 
Efter jag fyllt 10 år började helvetet! Tänk er, 10 år! Jag var bara ett barn, men var ångestfylld, tankesfylld, deprimerad. Jag fick ätstörningar, började göra illa mig själv, fick ett självdestruktivt beteende och slutade helt enkelt att må bra. 
 
Redan vid 6 års ålder påbörjades kontinuerlig kontakt hos psykologen.
Vid 11 år sattes bup in. 
 
När jag var 13 år ville jag ta mitt liv, jag har haft den tanken många gånger men aldrig vågat hela vägen, tack och lov. 
 
Om någon hade sagt till mig hur min framtid skulle se ut skulle jag aldrig tro dem, än idag kan jag inte förstå vilken otrolig tur jag haft som träffat en underbar förstående make och tillsammans skapat en så fantastisk dotter. Ibland kommer känslan över mig att allt är för bra, och då kommer ångesten.
 
När kommer den där grejen som förstör allt?!.. Hur kan allt varit så bra?.. Hur länge kommer det fortsätta va bra? 
 
Sedan börjar jag noja, tänk om Fredrik hittar någon annan, tänk om jag gör det, tänk om jag dör, tänk om Fredrik blir alvarligt sjuk, tänk om Maylee råkar ut för något.
 
I sista stadiet är det mitt undermedvetna som skapar problemen, i rädsla av att något hemskt skulle hända när allt är perfekt startar mitt psyke med att göra saker dåligt. 
 
Jag börjar bli deprimerad, otrevlig, arg och less på maken, skapar små situationer som blir stora och svåra att komma ur, varje liten motgång blir som den värsta orkan i mitt känslorum. 
 
När jag lyckats komma ur en sådan period blir jag tacksam och lycklig för allt livet ger, varje litet löv som virvlar i vinden, för familj och vänner. Allt är då bra, men till slut känns det för bra.....
 
Dessa perioder kan växla allt ifrån under en dag till flera veckor. 
 
Just nu är jag i 3e stadiet...men på väg upp, denna period har varat i snart 2 månader!
 
 

mer pucko åt folket!!!

Alla här ju vänner, eller hur?!
 
Jag har vänner, många vänner:D och jag tycker mina vänner är helt underbara människor. 
 
Men hur många vänner jag än har, Hur mycket vi än må umgås så känner jag att jag inte är helt än av dom. 
 
Vi kan skratta ihop, ha samma humor, och ha kul ihop men ändå är det något i huvudet som säger dom gillar dig egentligen inte, dom vill egentligen inte va med dig. 
 
Jag vet inte om det är så på riktigt eller om jag bara är paranoida tankar, men jag känner hur irriterad och eftrthängsen dom tycker jag är. Finns dom som sagt rakt ut att dom ledsnat, eller tycker illa om mig. Och sånt uppskattar jag, ärlighet, det tar jag som en komplimang. Att jag är värd nog att få höra sanningen, man ljuger bara för dem man tycker synd om. 
 
Visst älskar jag tröst och någon som håller om mig om jag inte mår helt på topp men hatar när folk tycker synd om mig, jag tycker nästan det känns förnedrande. Som att dom står på en piedestal och jag är ett liten lort. 
 
Så hellre ni säger till mig -Monalee, nu är du för mycket! Eller jag gillar dig verkligen inte!
Smusel bakom min rygg är något jag verkligen tar illa upp för, säg era tankar om mig till mig, ingen annan. Det är något jag värderar högt.
 
Men för att försöka framställa mig som mer säker så kan jag "spela" ut lite, jag säger spela för medq ex. Frida eller Jannike hade jag betet mig så men känns frampressat med andra jag känner mig osäker på eller inte känner mig som än av dem. Så lika fort som jag pressar fram flamsiga eller busiga Monalee kan jag vända på en sekund för ångest över vad har jag gjort?. Känns som att jag inte vågar släppa loss och va mig själv och distanserar mig lite för jag är rädd att jag ska bli för bekväm och ta för givet att jag är omtyckt när jag inte är det.
 
Jag kan bli manisk när någon blir lite mer distanserad, då känner jag att allt är pga mig, dom hatar mig. Nu har jag gjort eller sagt något riktigt dumt och mår dåligt som fan över det och försöker få fram vad jag gjort för fel, jag tror inte på de förklaringar jag hör för jag är säker på att det är jag, även om personen är lika mot alla. 
 
Kan ta ett exempel på en killkompis här i skolan. Jag har under tonårstiden haft många killkompisar och bästisar så har inte haft någon riktigt bra killpolare på många år förutom en. Så när andra året av skolan starta och jag fick kontakt med många tjejer och killar här tyckte jag det var jätte kul. Men 2 killar som jag blivit bra kompis med blev förändrade olika tidpunkter, men jag har varit helt säker på att dom hatat mig men inte vågat/velat/orkat säga nått. Men nu börjar allt bli som vanligt:D va tydligen sanningen det dom sa.
 
När jag känner att någon kompis ogillar mig så kan jag bli fräck, tänka för mig själv att a men skit i de då, som att jag bryr mig.
 
Klart jag bryr mig men jag skyddar mig själv ifrån känslan att bli bortvald och ensam, ogillad och bortgjord.
 
Det tog ett år att öppna mig för några av dem tjejer som går i skolan, men jag känner fortfarande att jag inte är en av dem. Men ändå känner jag mig inte utanför. Så vad mer kan en som mig begära? Jag är ändå rätt glad. 
 
Mina vänner tycker och tänker nog mycket om hur dryg jag är men alla har vi bra och dåliga.sidor och dom värkar ändå godta mina dåliga sidor, och det är väl det vänskap handlar om:-D 
 
Jag är:
Aldrig en av dem
Efterhängsen 
Nojig
Paranoid
Manisk
Puckad
Hysterisk
Nervös
Orolig
 
Men jag är oxå;
Omtänksam
Bryr mig mer om andra
Glad(oftast)
Välvillig
Bra lyssnare
 
Så även om jag är puckad och känner att jag inte är omtyckt så värkar de ju ändå funka;-) 
 
Mer pucko åt folket:-D
 
 

skam och ångest och glädje och skam och ångest....

Fick mycket värmande respons på gårdagens inlägg, sådan respons som jag fått jobba med i hela mitt liv för att klara ta åt mig.

För många är det omöjligt att ta emot positiv feedback, och för mig blir det blandade tankar och känslor.

Samtidigt som jag känner glädje blir jag osäker och tänker att det ändas sägs för att enbart av snälla och tycker synd om mig, och samtidigt som jag tänker det det känner jag skuld över att tänka så, att jag kan tro något sådant om någon som kanske menar det, och sedan åter till tanken att självklart att de inte menar det, dem är godhjärtade människor som vill alla väl men klart du inte betyder nått, sedan går tankarna runt så i skallen i cirklar, runt och runt igen tillsammans med skuld, glädje, sorg, och skam.

Men även fast det kan vara svårt att tro så är detta ett stort framsteg för mig.

Många ser mig kanske som en Glad tjej men innerst inne är jag ofta sorgsen och ensam därför är det svårt att ta åt mig av komplimangen och positiv feedback.

Jag pratar mycket om allt och kan framstå som en öppen person, vilket jag är, men när det kommer till mina tankar, känslor och sårbarhet är jag tyst.

Många påpekar mitt klagande, och jag känner ångest när det kommer på tal. När jag har så mycket svårigheter med alla tankar och känslor blir det svårt att hålla allt inne när något nytt dyker upp.

Exempelvis med huset, jag trivs inte i mitt hus, jag känner mig inte hemma. Så med 1000 andra tankar och känslor jag brottas med för jämnan så blir det att det rinner över, så allt som buntar ihop sig i mig börjar bubbla och förvandlas till klagande.

Alla har vi bra och dåliga dagar, men jag har mina bra och dåliga perioder, ibland lyckas jag hålla allt inne och hålla upp en Glad fasad men vissa perioder faller bara allt ihop.

Ibland lyckad jag även må bra och glömma bort hur dåligt jag mår men fort jag är ensam kommer allt tillbaka och ibland känns det som att ångesten försöker kväva mig.

Jag lider av 4 framställda diagnoser som orsakar mina problem och jag vet inte hur jag ska hantera dom. Jag vet inte hur man tänker normalt, jag vet inte hur man lyckas bete sig normalt.

Men mitt mål är att en dag kommer mitt liv ändra riktning, då jag till slut är normal och mår bra och är stolt över mig själv, men just nu ser det målet mer ut som att det mer vore en ouppnåelig önskedröm som enbart händer fattiga tiggar flickor i sagor.




känner alla vänner varandra?!

Jag vet att vi känner varandra,
Vi kan ha känt varandra i flera år, Vi kan va vänner eller släkt,
Vi bryr oss om varandra mer eller mindre,
Vi kan va en stor eller liten del av varandras liv.
Men vi känner varandra!

Hur definierar vi betydelsen "känner varandra"?

Är det när man hälsar varje dag och visar omtanke genom frågan "hur mår du"??
Eller när man talar om hur dagen har varit, visa omtanke och intresse?

Men är det verkligen att känna någon?
Känna betyder att veta och förstå en annan persons liv, själ och sinne!

Vi kan ha känt varandra i 10 år men vet du hur jag levt? Vad jag gått igenom?
Vet jag varför du är den du blivit?

Jag kan ha känt dig i 1 vecka men ändå kan vi känna varandra mer än någon vi känt i 5 år!

Vi kan stå varandra nära men ändå inte känna varandra!

Visste du att jag är emot mobbning för att jag själv varit den som mobbat?

Visste du att jag tror på Gud för att när min mamma låg för döden när jag var 6 år bad jag till Gud varje kväll att skona hennes liv, än idag tror jag att Gud sände oss ett mirakel!

Visste du att jag är konstig och flamsig för att jag är otroligt osäker på mig själv och blyg?

Visste du att jag mår psykiskt dåligt och ofta väljer vägar som är självdestruktiva för att jag vågar inte må för bra?

Visste du att för 8 år sedan levde jag en kort period i hemlighet från familj och släkt på gatan? Jag sov många nätter ute pga bostadslöshet!

Visste du att jag haft svåra ätstörningar därför är jag så enormt upptagen över min nuvarande övervikt?!

Jag känner mig själv bättre än någon annan men jag är inte vän med mig själv därför öppnar jag mig sällan ang de djupa äkta sakerna för vänner, för om jag som vet allt knappt står ut med mig själv hur skulle då någon annan göra det?!

De som jag nämnt nu om mitt liv var små saker som jag motvilligt ville göra en ståndpunkt av.

Jag har många vänner som både är nya och gamla, men få som känner mig!

Jag är så pass osäker att jag känner att ingen riktigt bryr sig eller gillar mig för den jag är, jag vet att jag inte är så som många önskat.

Hade jag kunnat så skulle jag förändra min personlighet och mitt psyke. Men det kan jag inte!

Varje dag brottas jag med mina diagnoser och de tankar som uppstår.

Jag ser hur många tittar på mig och kan känna vad de tänker, och jag förstår varför!

Jag är jag, jag önskar att jag var betydelsefull för min omgivning att jag hade ett positivt intryck på deras liv, att jag var lika värd som alla andra.

Men hur mycket vi än umgås, Hur mycket jag än delar med mig av min själ kommer det alltid finnas tankar och livshändelser som jag aldrig kommer dela med mig för jag känner att mina problem är mina problem, jag är inte betydelsefull nog att det skulle va viktigt för någon annan att känna mig och varför jag är den jag är

för mig är du viktig! viktigare än mig!
för mig är du betydelsefull och jag önskar att jag var lika värd!

En vän är någon du umgås med!
Men det betyder inte att man känner varandra!

jag har en vän som jag verkligen kan öppna mig för och berätta nästan allt för, hon känner mig och älskar mig för den jag är, så jag har tur, för på nått vis är jag betydelsefull för henne, och det värmer. hon vet att i minna ögon är jag inte värd mer än lort, hon vet att om jag framställer mig som säker är det en charad, hon vet när jag säger fan vad äckligt ful jag är så är det inte för att få höra du är skitsnygg, hon vet att i mina öron vore de lögn.

nu har tröttheten tagit över och suddat bort början av texten ur mitt minne så för att avsluta detta inlägg lägger jag till att jag har ingen jävla anning vad det var jag ville få ut av den här skiten, kanske var det att få förklara mig och mitt beteende i hopp om att bli accepterad och sedd på ett nytt sätt. kanske var det att varje människa har en dold anledning som förklarar våran personlighet och att istället för att döma, se oss för dem vi är inte för hur jobbiga Vi kan bete oss.

för varje ny människa jag möter växer min osäkerhet och avsky mot mig själv i skam av vad jag tänker vad den andre tror om mig.

nej nu blir de mer skitsnack än djupa tankar, ögonen börjar dra ihop sig och hundarna behöver ut. så ta det ni läst med en nypa salt;-) imorgon kommer jag nog ändå ångrat mig och känna ångest över detta inlägg och ta bort det.

jag vill även tillägga att med Fredrik och Maylee känner jag mig viktig;-) de de e ju viktigast:-D
puss å god natt




lite bilder från helgen<3



lille Timmy var rädd men lugnade sig när jag började sjunga:)



Hugo<3och Jannike<3




på Mary Kay konsultationen:)





fixar oss för utgång:)




nu har vi hamnat på krogen med Fredrik(Jannikes Bror) och hans sambo Emelie:)








Alexander mitt andra kusin barn och Jannike, innan utgång.

sen blev det lördag och bio:)












oxå dagens farväl<3








Farväl för denna gång<3

lite bilder från helgen<3


fullspäckad helg:)

vagnen guppar i ojämn tackt till tågets övriga rörelser, en upplyst och lugn miljö på tågkompaniets tåg, inte alls som SJ. utanför är det mörkt och enbart några gatuljus syns i farten, jag har alltid blivit förtrollad av hur ljuset kan leka i mörkret så jag sitter som ett mirakel just skett när jag tittar på regndropparna som blänker som diamanter på fönsterrutan och jag kan inte låta bli att längta lite till frostiga snön som alltid lyser upp mina ögon på vinterhalvåret.

i torsdags så tog jag resan mot Gävle och hälsade på min älskade kusin dotter Jannike, hon är ett år yngre än mig och våra barn skiljer det bara 2 dagar i mellan.

Vi har gjort mycket under den korta tiden och haft en väldigt mysig tid ihop.

torsdagen tog vi det bara lugnt och myste ihop med hennes lilla syster Jennifer som även var på besök.

fredagen fick jag lite mystid ihop med älskade Hugo<3 mitt kusin barns barn, innan han åkte hem till sin pappa för helgen. sedan åkte även Jennifer hem och dagen blev min och Jannikes, Vi fick en make up konsultation med Mary Kay där jag fick en uppenbarelse, jag kommer inte jinxa det med att säga vad det var;)
Dagen fortsatte med sushi och sedan utgång med övriga kusinbarn med flickvän, hon som gjorde min tatuering;) jätte duktig tjej. Vi hade väldigt trevligt.

lördagen blev chill i soffan till sent på kvällen, som sluta med skräckfilms bio mitt i natten och en sista minuten öl på en bar.

och nu sitter jag här med blandade känslor, lämnade Lillvovven där, han ska få va hos Jannike 1 månad, klart det gör ont men ändå så kommer han ju hem igen snart:)
trots att tiden varit välanvänd och fått mycket trevligheter så ska det bli kul att komma hem till min kära make och underbara dotter, och till vår nya snygga soffa:)

19.43 kommer tåget anlända, så inte omöjligt att ett nytt inlägg kommer, detta var ju mest en ned kortat version av mina dagar, har mycket mer att skriva om min frustration över hur psykiatrin hanterar mig och mina mediciner.

tack och adjö för denna gång:):):)




3 års frisyrer;-)

Jag älskar att fixa och byta frisyrer var ju därför jag sökte in och blev antagen på frisörlinjen men efter första året insåg jag att de starka dofterna inte funkade ihop med min allergi. 
Så här ser de ut när jag leker med håret:)
Vinter2009
 
Början av 2010
 
 
 
 

ADHD OCD + mens inte kul:\

känns egentligen lite löjligt att blogga XD men är en bra minnesövning för mig med ADHD.

Den här veckan har varit en riktig prövning. Mensveckan... 1 vecka innan och veckan under mensen så blir jag ett stort känslomonster. Tycker synd om min man och dotter som tvingas leva med mig då.
Jag kan bli skit förbannad, arg, ledsen, lätt irriterad och hela min värld rasar samman, under veckan som varit har jag fått mer än 20 sinnesutbrott och gråtit minst 50 gånger.
Detta får min familj Första parkett för.

I Göteborg finns det ett team med vetenskapsmän som börjat en studie om kvinnor med ADHD och pms. när denna studie är klar kommer vi kvinnor som lider av de symptom de tar upp kunna få hjälp.


Ni kan läsa mer om det här:
http://bloggmalplace.wordpress.com/2012/01/07/adhd-och-hormonkanslighet/

För några veckor sedan började jag medicineringen igen efter 3 års uppehåll.
Ritalin 2,5mg x4 om dagen mot ADHD och Abilify 5mg om dagen mot OCD

och jag känner mig makabert mycket bättre. Jag har lättare att ta tag i saker, koncentrerar mig bättre i skolan, har längre tålamod gentemot familj och skola.
Och jag känner att jag lider inte lika mycket av min OCD även fast jag märker av den ibland.

Men börjat oroa mig för min dotters framtid, tänk om hon kommer lida av samma sjukdomar som jag. Det är en tanke som skrämmer mig:(

Idag fick Maylee min lilla semla följa med till skolan:) känns som att hon är lite av en maskot där:) hon blir förälskad i alla mina väninnor och lärare och dom förälskar sig i henne, hon livar verkligen upp även fast det kan va jobbigt ibland när man koncentrerar sig(försöker iallafall) på skolarbetet.

Jag ser det själv inte men går sakta ner i både centimeter och i vikt. Men avstannat lite pga mensveckan så är "lite" svullen.

Lite bilder från sista dagarna











God kväll alla goa Tjingeling<3

Nu är vi på väg in mot Örebro för å shoppa lite:)



ny träningsvecka

idag börjar allvaret:) nu jävlar blir de cykelturer varje dag. cykla nyss 1.2 mil på 45 min. imorgon förväntas de bli längre och bättre:) vågen idag(mens vecka) visa 82. målet blir 5 kg denna månad, förra månaden lyckades jag med 5 kg så hoppas på samma resultat denna månaden. här börjar jag månadens utmaning!här ser ni för och nu bild på mig i samma randiga "linne" med 2 års mellanrum Men måtten är från aaugusti så de är inte uppdaterat.
 
Jag kommer hålla er uppdaterade men kommer förhoppningsvis dela med mig av annat oxå;) <3Love to all my friends wish i miss so mutchAlways together never apart maybe by distance but never by heart<3

vila i frid farbror Roffe

Idag började som vilken vanlig dag som helst, förutom att jag kom i tid till skolan. Men var på matten som vanlig och engelskan men så kom lunchen....
 
Jag minns när jag bodde i Norge så fick jag ett sms från min pappa: ring mig nu! Stod det, fick en konstig magkänsla och med rätta. Med telefonen i handen och pappa på andra sidan luren minns jag hur knäna viker sig och gråten trycker sig ut tillsammans med ett förskräckligt skrik av panik. Min kusin hade tagit sitt liv! En person som jag hade tagit för givet alltid skulle finnas där, glad och glädjespridare som älskade solen. Men detta var för många år sedan men det sms:et har jag aldrig glömt och gjort att jag har svårt att ringa upp.
 
Och just idag fick jag ett sådant sms av mamma: ring mig nu! Puss. Skrev hon, orohetskänslan ligger alltid där och denna gång var det med rätta. Hon tala om att min farbror gått bort under dagen....
 
Jag har aldrig riktigt haft en super bra kontakt med min farbror men det är ändå min farbror Vi talar om. Har hört många historier och hälsar alltid till varandra genom mina föräldrar eller faster.
Och min släkt och familj är det största i världen, dom betyder mest, även dem jag inte har så mycket kontakt med.
 
Jag har gråtit så klart och varit väldigt känslig, många tankar har rört upp min hjärna. Döden är inget jag klarar av att hantera. Jag har gått och känt mig som ett skal hela dagen. Det som hänt är fruktansvärt sorgligt, men jag tröstar mig med att han var gammal och mådde inte bra i slutet. Att få en hjärtattack och dö helt ensam är för mig oerhört obehaglig tanke och försöker inte att tänka på det. Hade önskat att min farbror fått somna in med någon han älskade. Men nu mår han bra och har det gott.
 
Tankarna invaderar mitt sinne och får mig känna svaghet i kropp och själ, jag blir utmattad. Tänker på den relationen vi hade och den relationen vi inte hade men kunde ha haft. Vad som kunde varit och vad som kunde gjorts annorlunda om tiden ännu fanns.
 
Tankar om andra dödsfall bland dem jag hållit kärt dyker upp och jag känner sorgen sätta bo i mitt hjärta. Min allra största sorg var den dagen min farmor gick bort.
 
Jag var 10 år och var på läger, i efterhand så insåg jag att den tiden farmor gick bort hade jag blivit som paralyserad och hält vatten i tallriken. När jag var och handla med mina föräldrar dagen efter så hade de ännu inte talat om något för mig, jag minns vi stod i vivo vid brödet och mamma sa att vi måste tala när vi kommer hem, jag får en hemsk känsla i kroppen och säger-NEJ!hon får inte vara död! Mamma frågar vem Och farmor ger jag som svar tebax. Mamma ger mig en förvånande och sorglig blick men vi fortsätter handla. Och när vi kom hem fick jag den fruktansvärda nyheten att farmor fanns inte mer.
 
Döden.... Den klarar jag bara inte av. När jag var 5-7 år hade vi fiskar, och jag minns hur fiskarna flöt på vattnet ibland, de va döda, och ååååååh vad jag grät när pappa klapp av dem huvudet för att försäkra sig om att de inte levde innan han spola ner dem i toaletten.
 
Året min kusin tog sitt liv så var han 1/3. Jag miste även då min morbror och mina syskons pappa. Min morbror, Pedro, dog i hjärnblödning. När jag var liten så hade vi en rolig relation och med åren höll sig enbart våra smeknamn kvar för varandra men vi pratade bara när vi träffades. Jag var lillskiten och han var storskiten. Min morbror Pedro.
 
Jag kunde åka och hälsa på Leffe, Hans fru och mina syskon och har många minnen ifrån honom både som stor och liten, han var som en stor snäll Björn som gick runt och bar och busa med mig. Men han fick cancer och tynande bort i det, han var inte längre någon stor lurvig björn. Och en dag gick han bort. Hans begravning är den jag minns mest, jag har aldrig sätt mina syskon, speciellt min syster vara så ledsen. Jag grätt massor både av sorgen av att Hans bortgång men oxå av att se vad sorgen gjorde med mina syskon.
 
Ni har nog förstått att denna dag har väckt mycket till liv genom döden. Nu är dom borta och jag har aldrig mera chansen att träffa dem igen. Lev livet, ta ingen för givet, älska glöm och förlåta det är ingen svår gåta. Bara gör din dag som den vore den sista för den du älskar den kan du mista<3

min vikthistoria

Ända sen jag var liten har jag varit väldigt spinkig och smal.
Så smal ligger i min natur, jag har alltid tyckt jag varit tjock även när jag vägde 45 kg som 19 åring:\
Det var inte fören jag blev gravid jag började må bra över min vikt:)
på invägningen vägde jag 68kg, tre månader senare vägde jag 56 kg, och i slutet vägde jag 98kg.
Men gick ner till 82 kg ett tag efter förlossningen, gick dock upp alla kg igen och lite till pga amning(hungrig jämt) p-stav och för att jag slutade röka och sluta med en medicin i 5e veckan i graviditeten.


här är em bild på innan graviditeten efter graviditeten och nu 2 år senare.
jag hittade en lapp här hemma med mina mått från september 2011....


skillnaden syns men jag märker de inte,
jag ser fortfarande hon i röd/vit randigt linne.
jag har många kg kvar till mitt mål men har kommit en bit redan på att inte göra så stor livsförändring. sakta men säkert värkar vara mitt sätt att komma till målet:)



gym var de här



Idag så var det vilodag i squat schemat så tog en sväng till gymmet:) svetten bara rann av mig efter gymmet, men så skönt de va me en dusch sen:)








guider afton Gott folk

blev crosstrainern 40 min,
lutande/sittande cyckel 10 min och gå band ca 20 min, sammanlagt ca 550-600 kalorier.
Imorgon var det ett tag sen jag vägde mig så ska göra det Och mätta mig:)
ska bli kul, sist hade jag gått ner 5 cm runt buken på 2 veckor.
Tror dock inte det kommer va så stor skillnad imorgon men jag är på väg:) allt har en början.

sedan gick jag på håret igen.....ska låta de vila ett tag nu och försöka känna efter vilken färg jag vill ha minnen jag dyker ner i ännu en färg.

bilder från bröllopet



dagen började så klart hos fröken frisör


våran vackra dotter Maylee är brudnäbb tillsammans med kusin Belinne


och ned för alltargången går jag med min far såklart, innan inmarchen spelades hajen introt som sedan böts om till bröllopsmarchen:)


och vid altaret väntar min underbara Fredrik med sin bestman Henrik vid sin sida




vår underbara dotter stal showen och gjorde stämningen mycket mer avslappad som tur var:)





var en liten tjej som ville få uppmärksamhet mitt i vår första kyss som man och hustru



och sedan vandrar vi ut till låten"we are all the winners" för att för första gången möta världen som man och hustru


puss puss


mina föräldrar, Fredriks föräldrar och prästen har vi bakom oss



mina tärnor, Maria, Jannike, Alexander och Fredriks bestman Henrik och våra blomsterflickor Maylee och Belinne


sedan bärs det ner mot bilen:)

och tar våra bröllopfotografier vid hembygdsgården här i Fellingsbro, bilder tagna av mina nära vänner Birgit och Pål Arne som tog sig hela vägen från Norge för att delta på vårt bröllop:)











när vi kom till mottagningen stod alla där och väntade på oss






och många lyckönskningar och gratulationer och kramar blev det








sedan var det dags att få igång mat och mingel

far håller tal


jag och gudmor




Love is in the air<3

sen blev de tårtor:) fått hört väldigt mycket positivt om dom i efterhand:)

och jag som vanligt har svårt att vara seriös:p




brudens dans med sin far:)
sedan blev de fest...... minns inte så mycket men vilken bakfylla...






de var lite från vårt bröllop de:)













evig kärlek

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0