känner alla vänner varandra?!
Jag vet att vi känner varandra, Vi kan ha känt varandra i flera år, Vi kan va vänner eller släkt, Vi bryr oss om varandra mer eller mindre,Vi kan va en stor eller liten del av varandras liv. Men vi känner varandra!Hur definierar vi betydelsen "känner varandra"?Är det när man hälsar varje dag och visar omtanke genom frågan "hur mår du"??Eller när man talar om hur dagen har varit, visa omtanke och intresse?Men är det verkligen att känna någon?Känna betyder att veta och förstå en annan persons liv, själ och sinne!Vi kan ha känt varandra i 10 år men vet du hur jag levt? Vad jag gått igenom? Vet jag varför du är den du blivit? Jag kan ha känt dig i 1 vecka men ändå kan vi känna varandra mer än någon vi känt i 5 år!Vi kan stå varandra nära men ändå inte känna varandra!Visste du att jag är emot mobbning för att jag själv varit den som mobbat?Visste du att jag tror på Gud för att när min mamma låg för döden när jag var 6 år bad jag till Gud varje kväll att skona hennes liv, än idag tror jag att Gud sände oss ett mirakel!Visste du att jag är konstig och flamsig för att jag är otroligt osäker på mig själv och blyg?Visste du att jag mår psykiskt dåligt och ofta väljer vägar som är självdestruktiva för att jag vågar inte må för bra?Visste du att för 8 år sedan levde jag en kort period i hemlighet från familj och släkt på gatan? Jag sov många nätter ute pga bostadslöshet!Visste du att jag haft svåra ätstörningar därför är jag så enormt upptagen över min nuvarande övervikt?!Jag känner mig själv bättre än någon annan men jag är inte vän med mig själv därför öppnar jag mig sällan ang de djupa äkta sakerna för vänner, för om jag som vet allt knappt står ut med mig själv hur skulle då någon annan göra det?!De som jag nämnt nu om mitt liv var små saker som jag motvilligt ville göra en ståndpunkt av.Jag har många vänner som både är nya och gamla, men få som känner mig!Jag är så pass osäker att jag känner att ingen riktigt bryr sig eller gillar mig för den jag är, jag vet att jag inte är så som många önskat. Hade jag kunnat så skulle jag förändra min personlighet och mitt psyke. Men det kan jag inte!Varje dag brottas jag med mina diagnoser och de tankar som uppstår.Jag ser hur många tittar på mig och kan känna vad de tänker, och jag förstår varför!Jag är jag, jag önskar att jag var betydelsefull för min omgivning att jag hade ett positivt intryck på deras liv, att jag var lika värd som alla andra. Men hur mycket vi än umgås, Hur mycket jag än delar med mig av min själ kommer det alltid finnas tankar och livshändelser som jag aldrig kommer dela med mig för jag känner att mina problem är mina problem, jag är inte betydelsefull nog att det skulle va viktigt för någon annan att känna mig och varför jag är den jag ärför mig är du viktig! viktigare än mig!för mig är du betydelsefull och jag önskar att jag var lika värd!En vän är någon du umgås med!Men det betyder inte att man känner varandra!jag har en vän som jag verkligen kan öppna mig för och berätta nästan allt för, hon känner mig och älskar mig för den jag är, så jag har tur, för på nått vis är jag betydelsefull för henne, och det värmer. hon vet att i minna ögon är jag inte värd mer än lort, hon vet att om jag framställer mig som säker är det en charad, hon vet när jag säger fan vad äckligt ful jag är så är det inte för att få höra du är skitsnygg, hon vet att i mina öron vore de lögn. nu har tröttheten tagit över och suddat bort början av texten ur mitt minne så för att avsluta detta inlägg lägger jag till att jag har ingen jävla anning vad det var jag ville få ut av den här skiten, kanske var det att få förklara mig och mitt beteende i hopp om att bli accepterad och sedd på ett nytt sätt. kanske var det att varje människa har en dold anledning som förklarar våran personlighet och att istället för att döma, se oss för dem vi är inte för hur jobbiga Vi kan bete oss.för varje ny människa jag möter växer min osäkerhet och avsky mot mig själv i skam av vad jag tänker vad den andre tror om mig.nej nu blir de mer skitsnack än djupa tankar, ögonen börjar dra ihop sig och hundarna behöver ut. så ta det ni läst med en nypa salt;-) imorgon kommer jag nog ändå ångrat mig och känna ångest över detta inlägg och ta bort det.jag vill även tillägga att med Fredrik och Maylee känner jag mig viktig;-) de de e ju viktigast:-Dpuss å god natt
lite bilder från helgen<3
lille Timmy var rädd men lugnade sig när jag började sjunga:)
Hugo<3och Jannike<3
på Mary Kay konsultationen:)
fixar oss för utgång:)
nu har vi hamnat på krogen med Fredrik(Jannikes Bror) och hans sambo Emelie:)
Alexander mitt andra kusin barn och Jannike, innan utgång.sen blev det lördag och bio:)
oxå dagens farväl<3
Farväl för denna gång<3
lite bilder från helgen<3
fullspäckad helg:)
vagnen guppar i ojämn tackt till tågets övriga rörelser, en upplyst och lugn miljö på tågkompaniets tåg, inte alls som SJ. utanför är det mörkt och enbart några gatuljus syns i farten, jag har alltid blivit förtrollad av hur ljuset kan leka i mörkret så jag sitter som ett mirakel just skett när jag tittar på regndropparna som blänker som diamanter på fönsterrutan och jag kan inte låta bli att längta lite till frostiga snön som alltid lyser upp mina ögon på vinterhalvåret. i torsdags så tog jag resan mot Gävle och hälsade på min älskade kusin dotter Jannike, hon är ett år yngre än mig och våra barn skiljer det bara 2 dagar i mellan. Vi har gjort mycket under den korta tiden och haft en väldigt mysig tid ihop. torsdagen tog vi det bara lugnt och myste ihop med hennes lilla syster Jennifer som även var på besök. fredagen fick jag lite mystid ihop med älskade Hugo<3 mitt kusin barns barn, innan han åkte hem till sin pappa för helgen. sedan åkte även Jennifer hem och dagen blev min och Jannikes, Vi fick en make up konsultation med Mary Kay där jag fick en uppenbarelse, jag kommer inte jinxa det med att säga vad det var;)Dagen fortsatte med sushi och sedan utgång med övriga kusinbarn med flickvän, hon som gjorde min tatuering;) jätte duktig tjej. Vi hade väldigt trevligt. lördagen blev chill i soffan till sent på kvällen, som sluta med skräckfilms bio mitt i natten och en sista minuten öl på en bar. och nu sitter jag här med blandade känslor, lämnade Lillvovven där, han ska få va hos Jannike 1 månad, klart det gör ont men ändå så kommer han ju hem igen snart:) trots att tiden varit välanvänd och fått mycket trevligheter så ska det bli kul att komma hem till min kära make och underbara dotter, och till vår nya snygga soffa:)19.43 kommer tåget anlända, så inte omöjligt att ett nytt inlägg kommer, detta var ju mest en ned kortat version av mina dagar, har mycket mer att skriva om min frustration över hur psykiatrin hanterar mig och mina mediciner.tack och adjö för denna gång:):):)
