känner alla vänner varandra?!
Jag vet att vi känner varandra, Vi kan ha känt varandra i flera år, Vi kan va vänner eller släkt, Vi bryr oss om varandra mer eller mindre,Vi kan va en stor eller liten del av varandras liv. Men vi känner varandra!Hur definierar vi betydelsen "känner varandra"?Är det när man hälsar varje dag och visar omtanke genom frågan "hur mår du"??Eller när man talar om hur dagen har varit, visa omtanke och intresse?Men är det verkligen att känna någon?Känna betyder att veta och förstå en annan persons liv, själ och sinne!Vi kan ha känt varandra i 10 år men vet du hur jag levt? Vad jag gått igenom? Vet jag varför du är den du blivit? Jag kan ha känt dig i 1 vecka men ändå kan vi känna varandra mer än någon vi känt i 5 år!Vi kan stå varandra nära men ändå inte känna varandra!Visste du att jag är emot mobbning för att jag själv varit den som mobbat?Visste du att jag tror på Gud för att när min mamma låg för döden när jag var 6 år bad jag till Gud varje kväll att skona hennes liv, än idag tror jag att Gud sände oss ett mirakel!Visste du att jag är konstig och flamsig för att jag är otroligt osäker på mig själv och blyg?Visste du att jag mår psykiskt dåligt och ofta väljer vägar som är självdestruktiva för att jag vågar inte må för bra?Visste du att för 8 år sedan levde jag en kort period i hemlighet från familj och släkt på gatan? Jag sov många nätter ute pga bostadslöshet!Visste du att jag haft svåra ätstörningar därför är jag så enormt upptagen över min nuvarande övervikt?!Jag känner mig själv bättre än någon annan men jag är inte vän med mig själv därför öppnar jag mig sällan ang de djupa äkta sakerna för vänner, för om jag som vet allt knappt står ut med mig själv hur skulle då någon annan göra det?!De som jag nämnt nu om mitt liv var små saker som jag motvilligt ville göra en ståndpunkt av.Jag har många vänner som både är nya och gamla, men få som känner mig!Jag är så pass osäker att jag känner att ingen riktigt bryr sig eller gillar mig för den jag är, jag vet att jag inte är så som många önskat. Hade jag kunnat så skulle jag förändra min personlighet och mitt psyke. Men det kan jag inte!Varje dag brottas jag med mina diagnoser och de tankar som uppstår.Jag ser hur många tittar på mig och kan känna vad de tänker, och jag förstår varför!Jag är jag, jag önskar att jag var betydelsefull för min omgivning att jag hade ett positivt intryck på deras liv, att jag var lika värd som alla andra. Men hur mycket vi än umgås, Hur mycket jag än delar med mig av min själ kommer det alltid finnas tankar och livshändelser som jag aldrig kommer dela med mig för jag känner att mina problem är mina problem, jag är inte betydelsefull nog att det skulle va viktigt för någon annan att känna mig och varför jag är den jag ärför mig är du viktig! viktigare än mig!för mig är du betydelsefull och jag önskar att jag var lika värd!En vän är någon du umgås med!Men det betyder inte att man känner varandra!jag har en vän som jag verkligen kan öppna mig för och berätta nästan allt för, hon känner mig och älskar mig för den jag är, så jag har tur, för på nått vis är jag betydelsefull för henne, och det värmer. hon vet att i minna ögon är jag inte värd mer än lort, hon vet att om jag framställer mig som säker är det en charad, hon vet när jag säger fan vad äckligt ful jag är så är det inte för att få höra du är skitsnygg, hon vet att i mina öron vore de lögn. nu har tröttheten tagit över och suddat bort början av texten ur mitt minne så för att avsluta detta inlägg lägger jag till att jag har ingen jävla anning vad det var jag ville få ut av den här skiten, kanske var det att få förklara mig och mitt beteende i hopp om att bli accepterad och sedd på ett nytt sätt. kanske var det att varje människa har en dold anledning som förklarar våran personlighet och att istället för att döma, se oss för dem vi är inte för hur jobbiga Vi kan bete oss.för varje ny människa jag möter växer min osäkerhet och avsky mot mig själv i skam av vad jag tänker vad den andre tror om mig.nej nu blir de mer skitsnack än djupa tankar, ögonen börjar dra ihop sig och hundarna behöver ut. så ta det ni läst med en nypa salt;-) imorgon kommer jag nog ändå ångrat mig och känna ångest över detta inlägg och ta bort det.jag vill även tillägga att med Fredrik och Maylee känner jag mig viktig;-) de de e ju viktigast:-Dpuss å god natt
Kommentarer
Trackback
