liten sammanfattning:-D

länge sedan jag skrev nått men det är ett bra tecken på att allt går som det ska:-D

allt går upp och ner, vågorna är högre än i en storm på öppet hav men oj vad man njuter av livet när vågorna lagt sig, ofta är den här känslan värd de långa perioderna som man mår värre i.

flyttade hem igen från internatet för 2 veckor sedan, som jag längtade hwn:-D så mysigt att va fru, mor, matte och husägare igen.
känner att charterresan till internatet 100m ifrån hemmet var väldigt behövligt. nu orkar jag mer, vill mer och kan mer.
älskar min underbara make som förstår att allt blir svårt när jag mår som värst, att han stöttar och ställer upp, att han förstod att fly iväg ett par veckor var det jag behövde för att ladda batterierna inför det nya året;-)

nu är det mycket man lagt på is hemma men det kommer att ta tags i när högtidsstressen har lagt sig.

skriver mer sen, Tjingeling;)

Lite blandade dikter som jag skrev för flera år sedan;)

Dikt till min ælskade bebizz vår underbara kisse som blev 4 månader

 

Vår ælskade bebizz nær kommer du hem?

Vi ælskar deii och vill ha deii tebax igen.

Du var mer æn bara en katt, du var vær bebizz ochh vår væn.

Førrsta gången vi deii skåda..

visste vi direkt och i oss tændes en låga.

Fylld av lycka och kærlek var den låga som tænds,

lycka och kærlek utan græns.

Vårt minne av deii skall vi bæra med oss och lagas i tryggt førvar,

Men vi undrar varfør och vi vill ha ett svar.

Vi vet att du inte kommer tillbacka till oss,

men utan den tro och hopp kæns det helt lost.

Dina øgon varje gång de såg mot mig de tindra,

och in i mina de reflekteras så mina øgon æven de skimra.

Ditt ansikte har sætt sig på min næthinna,

och den bilden kommer aldrig att førsvinna.

Tanken av att du før varje dag från mig mer førsvinner,

ner från min kind tårar de riner.

Du efterlæmna stor saknad och smærta,

Du kommer alltid finnas i vår tanke och hjærta.

Den tid med deii du gett oss vill vi aldrig gløma,

længtar efter varje natt då jag om deii skall drøma.

 
 
 
 
 

Förrvirrad och ensam brottas jag med mig själv,

Vill ju stanna kvar i den värld där jag dansar i en älv.

 

Men verklighetens alla färger måste jag hållas till,

Får ej lyssna på vad mitt andra jag vill.

 

För syndernas lusta måste jag sonna,

inget jag gjort är värt att skona.

 

Med ångerfyllt hjärta säger jag førlåt,

Men inget kan gottgöra de lögner jag har dolt.

 

Skam och skuld över mitt egocentriska lust och begär,

Medveten om att inget ändras av mitt "jag lovar och svär",

Och en evig lusta inom mig skapar en risk tyvärr.

 

Levde i syndns lusta och kämpa förgäves från det helvete man även älskar,

 

En helt ny värld bildas framför mina ögon som att jag tidigare vart blind,

Känna skillnad på kärlek och hat gjör mig rörd och fäller en tår längst min kind.

 

En klar hjärna, en återställd kropp och ökat sinne,

Men mycket stryck har tagits, alra mest på mitt minne.

 

Räddad ur det svarta hav som dränkt många med sin kraft,

Dränkt tills man glömt bort ens liv och det man haft.

 

Trots den andnöd och panik den ger,

Tillfreds den del av møekret och tysnad då man ingenting man ser.

 

En oemotståndlig attraktion som alltid vinner i slutet,

Där enbart ens död fastställer de uppehåll som gjorts i de förflutet.

 

Sju dagar, elva månader eller tio år inte ens i evigt liv gan ge det stopp,

enbart tragiska försök som slutar i flopp.

 

Enda garantin på ett evigt slut e döden på den lusta,

Men det e vägen ditt som avgör leenden eller hjärtan brustna.

 

Den väg jag nu vandrar är att acceptera mitt förflutna och framtidens oförutsagda bestämmelser,

Jag lever lyckligt dag till dag och hanterar då motgångar och dagens händelser.

 

Den värsta tiden i mitt liv e de bästa som har hänt mig men kan även kännas som att den bästa tiden i mitt liv e det värsta som har hänt mig.

 

Förvirrad och ensam brottas jag med mig själv.....

 

 


It feels like im in an endless heart eake

sometime long time ago it started to break

 

every day a pease of my self was left alone

it was i was walking around whit a big stone

 

nothing could make me better i was a hopeless case

how mutch i traid i couldent look in the mirror to see my face

 

it wasent me i promise lisent to what i have to say

there was someone else thet walked in my clouds eatch day

 

there is no other way

 

it couldent been me

couse now i feel so free

 

i can breath again like never before

all my feelings are restored

 

you made me hole walking into my life like now other

you comforts me like a crying babys mother

 

i cant think me a life whitout you by my side

i need you in this scary world so wide

 

you makes everything so mutch better

you can make a eagel from a fether

 

for me your like an angel abow the sky and stars so shinie

with you around all my problems feels so unnesysery and tiny

 

 

 

 

 

ursäkta min dåliga englska:P

 

 

 

i like to belive that my life is like a story full of grase, glitter and glory,

but in reall life its nothing like that, ii feel ugely and fat and i always been an iretating little brat.

my life started like this, listend clously couse you dont want to miss.

whit difrent tools i made big scares, wiching me deed to the stars.

fearing more to be alive then in a grave, i fealdt thet i hade nothing to save

everyday something happend that rased the bar, to a normal life i feelt so far.

but this story hade a turn, it was my heart that started to burn.

 

but i like the reality even better than the farytale

whit burping and smockes to inhale

i like the prince in the story but i love the man you are

i made a wich with my falling star, i wicht for a normel life, to stup cuting me with my former knife.

to stop thinking on thous distruktiv taots that made me,

i know it wasent the way to be.

 

I am wander around in my fantasy town waiting for my prince to come

i have waited for houndreds of years, and been living trow thousends of tears, holding me on to the dream to com true, that you live whit me and i live whit you

you make me feel like a princess.. whit a pretty cute pink dress. whit flowers in my hair walking down the stair, dansing trow the buteyfull saloon, singing to birds and make gardens to bloom.

 

my life before this was about party and drugs, but now its all about kisses and hugs

so strange thet everything can change so fast, that i lived eatch day knowing it could be the last

so weak and uninportand littel girl, crying out to the world, to nowone to find

whit the drugs playing out my mind, looking into a mirror to see a bloody and scard face,

wonder to hmy self where am i what is this wiard out place? not nowing its my own brain i been surenderd to, but the past is the past now theres nothing to do.

how could i been living happy now if i havent seen the wirst, i had to see the end of the start first.

 

 

 

 


gamla citat och tankar

SPELA INTE ALLANBALLAN

 

*Idag ær min framtid*

 

***

 

 *Lev I nueTT FøR imoRgon KansKe inte bLir Idag*

 

***

 

*Att skjuta upp problem kanske inte e de bæsta,

men att møta dem kan oftast va det værsta*

 

***

 

*VaD Ær mEningen MED LivEt? ATt hiTTa siiN meniNg*

 

***

 

*Ær man smart aatt komma på hur dum man ær,

eller ær man dum før att man tror att man Ær smart*

 

***

 

*Hur kan man sæga att livet ær kort nær det ær det længsta någon kommer uppnå*

 

***

 

*den bæsta tiden i mitt liv e det værsta som har hænt mej, eller ær det den værsta tiden i mitt liv ær det bæsta som har hænt mig(samma tid)*

 

***

 

*Man måste skaffa kørkort før att anvænda symaskin

men vilken jævla idiot som helst får skaffa unge*

 

***

 

*Att ha dødstraff på sjælvmordsførsøk, den dummaste lag*

 

***

 

*om jag vore en råtta, skulle en råtta vara jag då? hur vet jag då att jag inte ær en råtta*

 

***

 

*Jag ær månen och du ær solen, ditt sken reflekteras i mig och får mig att lysa.*

 

***

 

*om jag fick bestæmma vilken blomma du skulle va, skulle det ble maskros!

mamma sæger att dom ær øverallt vad man æn gør*

 

***

 

*du ær det bæsta jag vet, och jag vet mycket jag*

 

***

 

*mycket har jag sætt, mycket har jag hørt, mycket har jag gjort, mycket har jag drømt,

Men va fan vilket ær vilket*

 

***

 

 

Ser Du Det Jag Ser??????

 

 

 

OM jag VORE en GÅTA skulle du kunna løsa mig?

 

 

 

VAd seR du?

 

 

 

Dont u judge me, jag ær bara mig sjælv....ær du?? e du riktigt sæker på det???

 

 

 

Vad e mest patetiskt en tønt som e sig sjælv eller en "cooling" som føljer andra utan egna isiniativ??????

 

 

 

Bara Før att jag gillar uppmærksamhet Betyder inte det att jag e blåst...


Novell, mvg plus, från gymnasieuppgift på svenskan

NOVELL: Droger eller familjen!..... tänj aldrig dina gränser.

DETTA E EN NOVELL SOM JAG FICK MVG+ PÅ ORGINALET NÄR JAG GICK I SKOLAN, NU HAR DET GÅTT NÅGRA ÅR OCH HAR ÄNDRAT DEN, ALLT ÄR PÅHITTAT

(försökt byta ut de norska ö och ä men orkar inte)

 

 

Hon sitter i sin cell väntar på att få gå till fritidsrummet, dom har en toalett där som man får använda med bevakning. Vakterna drar sin batong mot gallret för att hetsa upp internerna verkar det som, och ropar högt ;cellerna Hz-12, Hx-3 och cell Hx-4 öppnas nu.

Han nærmar sig hennes cell och kliar sig på hakan, lutar sig mot gallret och utbrister ;förstår inte hur du kunnat hamna hær, Monica, varfør??! Hans røst ær djup och vældigt tilldragande, han e inte som de andra vakterna, iallafall inte mot henne, han e snæll och omtænksam men beteede sig som om att han var besviken men dom har bara træffats dær inne.

 

Internerna blir eskorterande till rummet. Efter en stund kan inte Monaica hålla sig længre hon oroar sig att nått e fel så hon nærmar sig vakterna før att få tillstånd att gå till toaletten. Hon sitter på toaletten sjælv men med en vakt utanfør så hon måste skynda sig men førsiktigt så att inte kondomen spricker. Hon stoppar ner fingrarna i halsen och får tag på snøret och drar i det och får kvalningar.....

 

4 ÅR TIDIGARE

 

 

;Jævla kærring, fan va jag hatar deii, varfør vill du førstøra mitt liv??!!..Skriker Monica till sin mamma och rusar dramatiskt ut genom dørren.

Hon går raka vægen hem till honom de hade bråket om, Cristian Monicas pojkvæn, Han e 25 och har egen lgh och bil.

;Fan va sur jag ær!! skriker hon nær hon dræmer igen dørren till lgh:en.

;Vad har tanten nu gjort?! frågar Cristian frånvarande medans han sitter och spelar nyaste spelet på playstaion 2. ;Kærring jæveln tycker inte du e bra før mig, hon tror jag e sårbar och sånt trams och ær orolig att jag ska børja med sånt du håller på med.....men jag sa att du inte høll på med nått!! ;Bra, før det behøver inte hon veta! svarar han efter att faktiskt bara hørt det sista i "att du høll på"

En femma slængs upp på bordet , den ska kutas. Nær det var gjort frågar den redan allt før benga Jimmy med et stort flin ;jahopp, vem har lust att mecka pippifågeln då?!!...

Efter en stund e allt klart, och fille som mecka sitter med gåsen i munnen och spelar en gång innan det bær ut mot balkongen..

 

Efter nån vecka nær Monica kliver in genom ytterdørren till Cristian så står alla upp och e på g utt på balkongen, Hon føljer med før att inte va ensam.

Fille tænder på och drar 5 snabba bloss och sen ett långt, och passar den till jimmy, han håller røken i lungerna længe innan han slæpper ut det.

; Hur kænns det dær? frågar Monica vældigt nyfiket.. ;He he fett skønt! svarar Fille med ett fetting smile.

Monica står nyfiken och funderar medans gåsen paseras två varv....;Hummm, Kan jag få prova? bara några bloss, det kan ju inte skada blir ju inte beroende av det heller!!... men så fel hon kunde ha, det den 15 åriga Monica inte visste var att tænjer man på en græns så tæjer man på fler.

 

Efter en veckas røkning dagligen så træffar hon en kompis øver en fika. Hon talar om detta før sin væn som hon trodde var en ordentlig flikka som bara rusa sig på alkohol. Hon lætt lite busig i røsten nær hon berætta sin hemlighet før Emily.

Emily ser lite fundersam ut men pustar ut och talar om før Monica att hon e inte så duktig som hon ser ut...Emily håller på med lite andra saker...Kemikalier..Monica har ju tænjt en græns så sjælvklart ær hon beræd att tænja på en till, lixom vad kan det skada det e ju bara prova..en gång..På helgen så såg dom till att fixa det dom skulle ha. Hon och hennes kopis ær bjudna hem till en polare på en lite samangaddning(fest). Monica som væxt upp i en vældigt skyddad miljø visste inte så mkt om droger...honb visste inget om droger eller det som hør till. Hemma hos deras gemensama væn, ser hon flera st som sitter och drar linner på bordet och snackar i 200, personer hon inte hade en blekaste om høll på, hon blev fundersam och tænkte om alla høll på som e så snælla och vanliga a nars så kan ju inte det va så farligt med att knarka...

Monica pallar inte dra i næsan som de andra utan Emily fixar rizla och gør en bomb till henne, en vældigt liten. Efter ett tag børjar det kænnas i hela kroppen, ryssningar i nacken och ett lugn øver en samtidigt som man e jætte piggg och pratglad.

; Sluta tugga med tjæcken Monica!.. sæger Emily næstan var 10:e minut.

Monica fastnar i sin teckning och sitter och spelar kort samtidigt, efter en stund reser sig Emily upp och sæger ;Oj, jag tror jag måste hem nu!! Monica titta førvårsnandsvært på henen och sæger men va fan vi har ju typ nyss kommit!... Monica visste inte om tidens tendens att rusa førbi på tjack. Och blir førklarad att det var 28 timmar sedan dom kom dit. Efter några timmar till blir Monica helt slut och drar sig hemmåt før att sova. Hennes mamma blev orolig øver sin dotter som sov 15 timmar utan uppehåll men inte førvånnad me tanke på att Monica sovit længe i hela sitt liv.

 

På fredagen veckan dærpå kom det alla førvæntat sig efter Monicas dåliga sætt att hantera drogers intag.. Hon fick en øverdos. Hon va me killen som fixa åt henne førsta gången och før att hon skulle fått køpa då var hon tvungen att ljuga och sæga att hon hållt på længe vilket han fortfarande trodde på, så han fixa til en bomb åt henne vilket inehøll ca en 0.4-5. Efter ett par minutter kænner Monica hur det drar åt sig i magen och att det børJAR SNURRA OCH HON BLIR SÅ TRØTTT....SÅÅÅÅ TRØTTTTT, Hon dinglar hem till sin pojkvæn som inte vet att hon æns provat nån gång. Han ser hennes kritbleka ansikte och frågar vad som hænt, Monica svarar bara att hon tror hon børjar bli sjuk men Cristian førstod att det inte va det. Han føljer med henne in i sovrummet och lægger henne ner, i soffan sitter alla deras polare och dricker och har kul. Med in i rummet Føljer hennes tjej kompis Sandra.....

 

Det ær torsdag och Monica skriker springandes och fjantar sig och skrattar som en vilken dag som helst i skolan, hon springer i korridoren førbi alla skåpen och kænner att hon måste kissa så hon går in på toaletten....Hon blir snurrig och svimmar..

 

Monica vaknar upp av en stickande kænsla i hela kroppen, det gør sååå ont, som tusen lårar fast mkt værre, hon tittar sig omkring och allt snurrar hon vet inte vart hon ær, hon vet inte vem hon ær, elller vilka røster det ær utan før rummet hon sitter i, hon krypper in under data bordet nån centimeter från platsen hon vakna upp på golvet, hon blir nervøs och jætte rædd, gråtandes springer hon ut ur rummet och letar sig fram till yterdørren, utan skor och utan jacka springer hon ut och hør fortfarande røsterna ;Cristian, din brud sprang nyss ut genom dørren!.. Han springer efter och får tag på henne i trappuppgången, han håller i henne i armarna och ær jætte arg..;va fan har du gjort? vad fan har du tagit??.. skriker han åt henne, men ser skræken i hennes øgon och roar sig ner. Monica frågar med en liten rædd røst ;vem e du?? vem e jag? vad gør jag hær? och børjar gråta lite och frågar ;vad hænder? Cristian blir orolig och førstår inte vad hon fått i sig. ;Monica, det ær jag, kænner du inte igen mig?? sæger Cristian och talar om vem han ær och deras situation. Monica lugnar ner sig och børjar kænna igen honom. ;Monica..jag ska bara gå in och hæmta våra skor och jackor så vi kan gå ut hær ifrån så du får lugna ner dig før deii sjælv så ska jag ta hand om deii. Han går in, men då kommer Monicas jætte fulla kompis skrikande ;øøhh vad gør du hær?+hi hi fan kom mad då... Monica kænner inte igen henne och blir jætte rædd men hennes kompis, Jennie, fattar inte det och fortsætter dra i henne, hon drar med henne in på toaletten dær Monica siter och grinnar och Jennie blir hysterisk...;vad ær det vad gør du???? massa frågor men inget svar , Monica fattar ingenting allt går så snabbt, folk skriker och slår på dørren om att Jennie måste øppna. massor av saker hænder men Monica fattar ingenting. Cristian slænger ut alla mænniskor førutom deras nærmsta kompisar som siter och pratar men monica i lungn miljø ;Værfør tittar du så dær på mig??? du ser inte vem jag ær va?? frågar hennes kompis hon kænt i många år, hon minns hur han såg ut i hennes øgon den kvællen, det var hemskt, som ett monster, alla såg ut så i hennes øgon.

 

Det ær lov i skolan så hon har inget hon måste gå på, och trots upplevelsen hon hade tre dagar innan så førtsætter hon, hon kør i några dagar, men lugnar ner sig 2 dar då hennes førældrar ska resa utomlands, hennes bror ska ta hand om henne.

Nær skolan børjar igen så fortsætter Monica festa, men att koma førbi hennes bror blir svårt, hon kom hem på kvællarna då hon skulle va hemma, smøg ut nær han somnat och smøg in innan han vakna. men gick inte som hon hade tænkt sig och allt blev knas, slutade med astt hon fick gå till skolan i pyamas, helt førstørd efter ett par dagars festande, med en annans par skor som var alldeles før stora men møte sin klasskamrat i skolan som hon festa med som hade hennnes skor.

 

Efetr nån månad så sitter Monica i klassrummet då klass posten kommer, Monica får ett stort brunt kuvertt från skolsyster och hon undrar vad det kan vara.

Herregud hon har blivit inkallad på pissprov, Monica skolkar resten av degen och resten av veckan, hon droppar av skolan.

 

 

9 månader senare så tænjer monica på en græns till, hon provar extacy, och gud så hon ælskade det men kænslan blev svagare och svagare før varje gång så hon tænjde grænserna allt mer och mer.

Hon høll upp en månad før att hon blev kallad på piss prov på båt mottagningen utav hennes førældrar, tre dagar efter att hon røkt hacsh, tagit extacy ocg kørt på tjack.

Efter ett per veckor kom provresultatet, som hon blev helt førvånad øver, negativt hon blev så glad och gnugga det i sina førældrars ansikten. Så av den glada nyheten så hade hon ju inga problemm længre och fortsatte sina race som vanligt.

 

 

Hon kom in på samma skola men en annan linje men hon fortsatte. Och efter nån månad av skolkning i skolan så kommer sammma bruna kuvert från skolsystrer in till henne på lektionen. Hon hoppa av skolan ænnu en gång.

 

 

Drogerna ær det hon lever før, hon ælskar det mer æn sina førældrar, går hon utan det så børjar hon svettas, få ryckningar, blir hysterisk och børjar gråta før ingenting.

 

 

Monicas førældrar flyttade till eget nær hon fyllt 18 och såg att hon klarade sig sjælv, men hon hade blivit så bra på att gøma de så ingen mærkte nåt.

 

Monica miste lgh:en och børjade punda riktigt ordentligt. Hon gick ner 15 kg i vikt och allt blev bara værre och værre.

Hela hennes familj kunde se vad som førsegick, socialen blev involverade men hon lyckades smitta undan dem ganska bra.

 

Hon tænjde på allt fler grænser, børjade med LSD, vallar, allt hon fick tag i, hon blandade altt bara før att få minsta lilla kick, men allt børjade avta så hon børjade med att dosera høgre doser 0.5 och 0.7:r brukade va det minsta, hon træffade en gammal pojkvæn hon hade haft någon månad innan det værsta børja och han skakade på huvedet och var lite orolig ;nær du bode ihop med mig så klarade du dig med en gubbe på mer æn en vecka och nu tar du minst 1 och en halv gubbe per dag, ser inte du att det børjar gå ut før deii??

;vadå utfør? vadå? jag er ju inte ens beroende, jag kan sluta nær jag vill!! svarade hon snabbt me tænke på att hon på sin 4:e dag.

;Hur vet du det nær du inte hållt dig ifrån det mer æn nær du sover på øver 1 år??

 

Humm, Monica blev fundersam och førstod att han hade rætt, hon blev rædd, men hon blev som klyven.

Ena halvan ville knarka, knarka och knarka mer tills inget knark fans kvar, så fort hon såg det så tog hon, hon børjade svindla folk och ljuga før alla...medans den andra halvan ville sluta och hjælpte sina næra och kæra att få henne att sluta. Hon kunde sitta i flera timmar och diskutera med sig sjælv, den som sa att man får de bæsta svaren nær man pratar till sig sjælv ljøg, Monica bara mottargumentera sig sjælv och kom aldrig fram till nått.

 

Monica var kænd før att flippa ur och få psykoser, hon var helt lost i sig sjælv hela tiden, ingen kunde få kontakt med henne førutom en, hennes sjælsfrænde, dom var ett, ingen førstod nær dom prata, dom kunde sita tysta hur længe som helst och ændåp førstå vad den andra syfta på elller tænkte.

 

Monica hade många psykoser om polisen och massa annat, hon hade psykos varje dag och dom blev allt værre och værre, hon prata med tomtar utanfør hennes fønster, lekte kurra gømma med grodan i toaletten, hon førsøkte skræma bort snuten och socarna från trappuppgången på andra sidan ytterdørren, men det vissade sig till slut att du bara va en hallication.

 

En gång efter att kækat vallar med sin polare så dæckar Monica på soffan men vaknar av att hennes polare e helt hysterisk ;det e nån dær, nån utanfør dørren!! ;nej det e de inte ta det lungt det e bara en hallicenation! svara Monica ;nej allvarligt, titta!

;Monica går till dørren och tittar ut och ser sina komntaktpersoner från socialen stå utan før! Monica pustar ut och ler, tittar på sin kompis och svarar ;ingen fara, jag har haft den hær hallicen så många gånger...kolla! sæger hon och øppnar dørren... ooopps det va ingen hallication, det va soc, Monica skulle haft tid hos dem idag, men kom inte. fan hon fick åka in och ta piss prov helvete. Hon blev inlæggd på Mariepool i sthlm under natten men dagen efter vægra hon stanna kvar och drog hem før att fortsætta sitt race.

 

Monica va ofta kontakt med polisen førsta gången var nær hon var 19, hon blev med in på polisstaionen på blodprov och førhør men minns inte så mkt av det, efter det så har hon blivit tagen av crimare flertal gånger och blivit strippad i portuppgpngar etc, men som tur var har de aldrig funnit nått, Monica e duktig att manipulera folk, med sitt blonda gulliga hår med lugg och med ett par tårar ær alla poliser snælla mot en och tycker synd om æn att en så ung søt flicka umgås i fel kretsar och om man lovar att sluta træffa dem så låter dom en gå med en varning, tur att dom aldrig fann hennes hemliga gømstælle dær hon gømde sina grejer.

 

Monicas Pojkvæn ær mycket ældre æn henne och hans kompisar håller på att skjuta heroin medans han bara skjuter tjack, Monica har alltid sagt att det skulle hon ALDRIG någonsin gøra, dær gick hennes græns. Men det man lagt mærke till ær att man tænjer på alla grænser efter man tænjt på den førsta.....

 

Ingen vill sætta hennes jungfru så hon får fixa och sætta den sjælv, efter att suttit dær i 2 timmar med skakande arm, børjar hon att gråta, hon vill, hon vill så gærna sætt i den men e så rædd før sprutor att det inte går...men undrar jag om det verkligen var bar aden anledningen hon inte satt i den, hon ringer sin pappa stor tjutandes och ber om hjælp, att hon inte klarar av att leva så hær længre.....

 

TEBAX I NU TID

 

Ingen kan førstå hur detta kunde hænda en så ung tjej i sina bæsta år. Hennes førældrar sitter utanfør bårhuset før att få sæga adjø en sista gång till sin 20 åriga dotter.

Kondomen hade spræckt nær hon hade førsøkt dra upp den och hon fick en øverdos och dog, vakten hade blivit tvungen att stoppa ett bråk mellan två interner så hade glømt bort henne, hon upptæcktes inte førns efter en timme efter att hon legat død i sina egna spyor.

 

Allt børjade me en vacker sommardag nær hon var 16 och nyfiken, hur kunde hon ha vetat att det skulle gå så dåligt?

 

Det hon skulle sæga deii ær nog att tænj aldrig på någon av dina grænser....

 

 

SLUT


Dikt

På øppet hav ges en frihet olik allt annat,
Med de andra på land jag kunde ha stannat.

Men valde att helt solo på havet segla,
Att hamna ditt vinden tar mig och se solen i vattnet spegla.

PÅ havet jag lever och trivs bæst i alla væder,
utan hotell, eller servic istællet ær vattnet mitt læger.

Att somna in till vågornas vaggande rytm,
inbæddad i min koj i båtens hytt.

Vakna upp efter timmars drivande till en helt annan plats,
Æven denna utan en fast sats.

Vågernas smællar mot båtens køl, uppfrisknande vattendroppar får mig att piggna till,
Ett nakendopp i morgon solens sken om jag så vill.

Ouppmærksam av havets humør och vågornas styrka,
Anvænder all min kraft men som mina ben vågen fast dyrkat.

Vågorna trycker ner mitt huvud och føljer undervattensstrøm,
Utan någon luft i lungorna eller chans att komma upp e som en mardrøm.

Utmattad och slutkørd av strømmarnas lek,
helt livløs utan ork, kall och blek.

Suddig syn av hårda strømar så skarpa,
men såg ændå en sjøjungfru med sin harpa.

Med hisat segel och fast tag vid rodret, mer sæker på havet æn tidigare,
Uppskattar havets vågor som blir allt livligare.

Ræddad av havets djupaste hemlighet,
Mitt liv var viktigare æn risken att jag vet.

tabletter i mångfald

I onsdags på all otur kom största nitlotten!

Jag har under några veckor haft hemskt ont i ryggen som beror på stress.

Så kom onsdagen, nörd som jag är ser polarna utanför huset, vi ska upp å käka i skolan.
Jag tar sats och börjar springa för att köra wracking ball på polarna,
jag hinner några meter tills jag till min förskräckelse inser att backen blivit istäckt, dumt nog försöker jag stanna....

hur går det att helt plötsligt stanna i farten på hal is?!
Jo man glider och vurpar hårt på rygg!
Knak sa det och jag låg kvar där, halvt gråtandes och halvt skrattandes får jag ur mig
"snälla säg att ni fick det på film!"
men icke!

Dagen efter blev det många tårar och besök på Vårdcentralen som gav en gissning på att det antingen var att jag brutit något, fått en spricka eller en stuckning längst ryggraden,
så det lätt lovande.

Smärtan kommer troligtvis ge me sig men hålla i sig upp till 6 veckor.

Så tills dess har jag 5 tabletter att äta,
Alvedon x3,
tramadol,
poatafen(mot illamåendet som tramadolen ger), defaclonect x3
och paraflex x3.
Plus mina vanliga tabletter då
ritalin x4
och abillify.
Det blir då 16 tabletter om dagen, de kan då fan inte va bra för magen.

Lagom bitter och uttråkad ligger jag nu i soffan på internatet med ryggsmärtor och väntar på bättre tider.

Må turen va med eder!<3




delmål 75 kg uppnått;)

Tänkte dela med mig av uppdateringen på min vikt nedgång. 
Här ser ni 9 olika bilder från <33 olika perioder, första längan lodrätt är från i juni/juli i somras, andra längan är i från mitten av augusti och sista längan är från några dagar sedan. 
Så som ni ser har jag uppnått delmålet och är 4 kg ifrån invägnings vikten med Maylee, alltså är jag ca 6-10kg ifrån min dröm vikt men nöjer mig med allt under 65kg:)
 
ägger även upp en bild på hur måtten ser ut nu.
lägger även upp en bild på skillnaden från skolstarten i mitten av augusti till nu:)
 
 
när ryggen har läckt börjas det med träning oxå så den lösa huden stramas upp lite:)
 
Kram<3

vad döljer sig bakom ett leende?

Att försöka hålla gråten inne när någon vill trösta dig är näst intill omöjligt.
 
Morgonen började med positiv inställning, jag mådde bra och var glad...men sekunder och minuter gick och allt eftersom smög sig känslan över mig.
 
Ingen bryr sig, Du är inte omtyckt, Du är eftrthängsen och jobbig. 
Leendet förvandlades ganska snabbt till ett pressat smile i hopp om att ingen ser vad som döljer sig.
Gick undan och satt i min ensamhet och tankarna skingra sig tills bara känslan var kvar. Att koncentrera sig på studierna blev omöjligt, att försöka interagera och vända minen blev omöjligt allt som blev kvar var ett skal.
 
Jag insåg snabbt att vända känslan skulle va omöjlig och meddela att jag blir borta iallafall fram till lunch.
 
Så nu ligger jag här och tittar på nyhetsmorgon, mår bättre och känslan och tankarna har försvunnit.
Så jag kan inte hjälpa att tänka, vad var det som utlöste det? Varför blir det så? 
 
Jag tänker att är det bara jag som lider av detta eller göra alla det ibland? Är det då bara jag som är så svag att jag inte kan hantera det.
 
Gråten var i hals och ögon när jag bestämde mig för att ge upp, en av assistenterna såg detta och luta sig in för att trösta, jag ryggade tillbaka för jag kände att skulle han krama mig skulle all gråt forsa ut, framför alla i skolan. Jag känner vad dom skulle tänka om mig och dom tankarna skulle göra mig mer ledsen.
"herregud vad larvig hon är"va fan gråter hon om"hon vill bara ha uppmärksamhet"
 
Jag kände att jag orkade inte det därför ryggade jag. Men nu kan jag inte sluta ha ångest för hur han måste tänkt när jag hyfsat nog ryggade. Vad elak jag måste ha värkat va. En riktig Bitch. Nu måste jag be om ursäkt och förklara mig. 
 
Men nu ska jag bara ligga här och hoppas på att jag får gråta ur de känslor jag har så jag kan komma upp till skolan till lunch. 
 
"sorgen i dina ögon kan alla se,
Några kanske bryr sig men de flesta de bortse.
Ensam i en värld stor och kall,
Öppnar upp sinnen och skapar känslovall.
Inte alltid man vet vad som sårar,
Varför känslan uppstår som ger tårar.
Tankar som yrar omkring i sinnet,
Alla hemska ting som vart kommer ur minnet.
Lämnad, hatat, utfryst och ensamhet, 
Inget av det bra som älskad, saknad eller vänlighet.
Känna sig helt ensam i världen,
Ensam gå den långa färden"
 
Nu börjar känslan lägga sig och glädjen smyger sig på när jag tittar ut genom fönstret och ser solen skina men nu har tröttheten börjat överta mitt sinne så måste försöka övervinna den;-)
 

för bra? då går allt åt helvete

Ett liv....
 
Två personer skapar tillsammans ett liv..
 
Värdefullt och viktigt...
 
I önskan om ett lyckligt barn i hälsan i behåll...
 
Varje liv ger prövningar, svåra, lätta, lärorika, onödiga...
 
Jag önskar min dotter och framtida barn slipper leva och må så som jag gjort sedan mina diagnoser visade sig.
 
Min barndom var den bästa tiden i mitt liv, kände mig ensam som jag alltid gjort, men jag hade en toppen barndom tack vare min familj. 
 
Efter jag fyllt 10 år började helvetet! Tänk er, 10 år! Jag var bara ett barn, men var ångestfylld, tankesfylld, deprimerad. Jag fick ätstörningar, började göra illa mig själv, fick ett självdestruktivt beteende och slutade helt enkelt att må bra. 
 
Redan vid 6 års ålder påbörjades kontinuerlig kontakt hos psykologen.
Vid 11 år sattes bup in. 
 
När jag var 13 år ville jag ta mitt liv, jag har haft den tanken många gånger men aldrig vågat hela vägen, tack och lov. 
 
Om någon hade sagt till mig hur min framtid skulle se ut skulle jag aldrig tro dem, än idag kan jag inte förstå vilken otrolig tur jag haft som träffat en underbar förstående make och tillsammans skapat en så fantastisk dotter. Ibland kommer känslan över mig att allt är för bra, och då kommer ångesten.
 
När kommer den där grejen som förstör allt?!.. Hur kan allt varit så bra?.. Hur länge kommer det fortsätta va bra? 
 
Sedan börjar jag noja, tänk om Fredrik hittar någon annan, tänk om jag gör det, tänk om jag dör, tänk om Fredrik blir alvarligt sjuk, tänk om Maylee råkar ut för något.
 
I sista stadiet är det mitt undermedvetna som skapar problemen, i rädsla av att något hemskt skulle hända när allt är perfekt startar mitt psyke med att göra saker dåligt. 
 
Jag börjar bli deprimerad, otrevlig, arg och less på maken, skapar små situationer som blir stora och svåra att komma ur, varje liten motgång blir som den värsta orkan i mitt känslorum. 
 
När jag lyckats komma ur en sådan period blir jag tacksam och lycklig för allt livet ger, varje litet löv som virvlar i vinden, för familj och vänner. Allt är då bra, men till slut känns det för bra.....
 
Dessa perioder kan växla allt ifrån under en dag till flera veckor. 
 
Just nu är jag i 3e stadiet...men på väg upp, denna period har varat i snart 2 månader!
 
 

mer pucko åt folket!!!

Alla här ju vänner, eller hur?!
 
Jag har vänner, många vänner:D och jag tycker mina vänner är helt underbara människor. 
 
Men hur många vänner jag än har, Hur mycket vi än må umgås så känner jag att jag inte är helt än av dom. 
 
Vi kan skratta ihop, ha samma humor, och ha kul ihop men ändå är det något i huvudet som säger dom gillar dig egentligen inte, dom vill egentligen inte va med dig. 
 
Jag vet inte om det är så på riktigt eller om jag bara är paranoida tankar, men jag känner hur irriterad och eftrthängsen dom tycker jag är. Finns dom som sagt rakt ut att dom ledsnat, eller tycker illa om mig. Och sånt uppskattar jag, ärlighet, det tar jag som en komplimang. Att jag är värd nog att få höra sanningen, man ljuger bara för dem man tycker synd om. 
 
Visst älskar jag tröst och någon som håller om mig om jag inte mår helt på topp men hatar när folk tycker synd om mig, jag tycker nästan det känns förnedrande. Som att dom står på en piedestal och jag är ett liten lort. 
 
Så hellre ni säger till mig -Monalee, nu är du för mycket! Eller jag gillar dig verkligen inte!
Smusel bakom min rygg är något jag verkligen tar illa upp för, säg era tankar om mig till mig, ingen annan. Det är något jag värderar högt.
 
Men för att försöka framställa mig som mer säker så kan jag "spela" ut lite, jag säger spela för medq ex. Frida eller Jannike hade jag betet mig så men känns frampressat med andra jag känner mig osäker på eller inte känner mig som än av dem. Så lika fort som jag pressar fram flamsiga eller busiga Monalee kan jag vända på en sekund för ångest över vad har jag gjort?. Känns som att jag inte vågar släppa loss och va mig själv och distanserar mig lite för jag är rädd att jag ska bli för bekväm och ta för givet att jag är omtyckt när jag inte är det.
 
Jag kan bli manisk när någon blir lite mer distanserad, då känner jag att allt är pga mig, dom hatar mig. Nu har jag gjort eller sagt något riktigt dumt och mår dåligt som fan över det och försöker få fram vad jag gjort för fel, jag tror inte på de förklaringar jag hör för jag är säker på att det är jag, även om personen är lika mot alla. 
 
Kan ta ett exempel på en killkompis här i skolan. Jag har under tonårstiden haft många killkompisar och bästisar så har inte haft någon riktigt bra killpolare på många år förutom en. Så när andra året av skolan starta och jag fick kontakt med många tjejer och killar här tyckte jag det var jätte kul. Men 2 killar som jag blivit bra kompis med blev förändrade olika tidpunkter, men jag har varit helt säker på att dom hatat mig men inte vågat/velat/orkat säga nått. Men nu börjar allt bli som vanligt:D va tydligen sanningen det dom sa.
 
När jag känner att någon kompis ogillar mig så kan jag bli fräck, tänka för mig själv att a men skit i de då, som att jag bryr mig.
 
Klart jag bryr mig men jag skyddar mig själv ifrån känslan att bli bortvald och ensam, ogillad och bortgjord.
 
Det tog ett år att öppna mig för några av dem tjejer som går i skolan, men jag känner fortfarande att jag inte är en av dem. Men ändå känner jag mig inte utanför. Så vad mer kan en som mig begära? Jag är ändå rätt glad. 
 
Mina vänner tycker och tänker nog mycket om hur dryg jag är men alla har vi bra och dåliga.sidor och dom värkar ändå godta mina dåliga sidor, och det är väl det vänskap handlar om:-D 
 
Jag är:
Aldrig en av dem
Efterhängsen 
Nojig
Paranoid
Manisk
Puckad
Hysterisk
Nervös
Orolig
 
Men jag är oxå;
Omtänksam
Bryr mig mer om andra
Glad(oftast)
Välvillig
Bra lyssnare
 
Så även om jag är puckad och känner att jag inte är omtyckt så värkar de ju ändå funka;-) 
 
Mer pucko åt folket:-D
 
 

skam och ångest och glädje och skam och ångest....

Fick mycket värmande respons på gårdagens inlägg, sådan respons som jag fått jobba med i hela mitt liv för att klara ta åt mig.

För många är det omöjligt att ta emot positiv feedback, och för mig blir det blandade tankar och känslor.

Samtidigt som jag känner glädje blir jag osäker och tänker att det ändas sägs för att enbart av snälla och tycker synd om mig, och samtidigt som jag tänker det det känner jag skuld över att tänka så, att jag kan tro något sådant om någon som kanske menar det, och sedan åter till tanken att självklart att de inte menar det, dem är godhjärtade människor som vill alla väl men klart du inte betyder nått, sedan går tankarna runt så i skallen i cirklar, runt och runt igen tillsammans med skuld, glädje, sorg, och skam.

Men även fast det kan vara svårt att tro så är detta ett stort framsteg för mig.

Många ser mig kanske som en Glad tjej men innerst inne är jag ofta sorgsen och ensam därför är det svårt att ta åt mig av komplimangen och positiv feedback.

Jag pratar mycket om allt och kan framstå som en öppen person, vilket jag är, men när det kommer till mina tankar, känslor och sårbarhet är jag tyst.

Många påpekar mitt klagande, och jag känner ångest när det kommer på tal. När jag har så mycket svårigheter med alla tankar och känslor blir det svårt att hålla allt inne när något nytt dyker upp.

Exempelvis med huset, jag trivs inte i mitt hus, jag känner mig inte hemma. Så med 1000 andra tankar och känslor jag brottas med för jämnan så blir det att det rinner över, så allt som buntar ihop sig i mig börjar bubbla och förvandlas till klagande.

Alla har vi bra och dåliga dagar, men jag har mina bra och dåliga perioder, ibland lyckas jag hålla allt inne och hålla upp en Glad fasad men vissa perioder faller bara allt ihop.

Ibland lyckad jag även må bra och glömma bort hur dåligt jag mår men fort jag är ensam kommer allt tillbaka och ibland känns det som att ångesten försöker kväva mig.

Jag lider av 4 framställda diagnoser som orsakar mina problem och jag vet inte hur jag ska hantera dom. Jag vet inte hur man tänker normalt, jag vet inte hur man lyckas bete sig normalt.

Men mitt mål är att en dag kommer mitt liv ändra riktning, då jag till slut är normal och mår bra och är stolt över mig själv, men just nu ser det målet mer ut som att det mer vore en ouppnåelig önskedröm som enbart händer fattiga tiggar flickor i sagor.




RSS 2.0