draklilja.blogg.se

På øppet hav ges en frihet olik allt annat,
Med de andra på land jag kunde ha stannat.

Men valde att helt solo på havet segla,
Att hamna ditt vinden tar mig och se solen i vattnet spegla.

PÅ havet jag lever och trivs bæst i alla væder,
utan hotell, eller servic istællet ær vattnet mitt læger.

Att somna in till vågornas vaggande rytm,
inbæddad i min koj i båtens hytt.

Vakna upp efter timmars drivande till en helt annan plats,
Æven denna utan en fast sats.

Vågernas smællar mot båtens køl, uppfrisknande vattendroppar får mig att piggna till,
Ett nakendopp i morgon solens sken om jag så vill.

Ouppmærksam av havets humør och vågornas styrka,
Anvænder all min kraft men som mina ben vågen fast dyrkat.

Vågorna trycker ner mitt huvud och føljer undervattensstrøm,
Utan någon luft i lungorna eller chans att komma upp e som en mardrøm.

Utmattad och slutkørd av strømmarnas lek,
helt livløs utan ork, kall och blek.

Suddig syn av hårda strømar så skarpa,
men såg ændå en sjøjungfru med sin harpa.

Med hisat segel och fast tag vid rodret, mer sæker på havet æn tidigare,
Uppskattar havets vågor som blir allt livligare.

Ræddad av havets djupaste hemlighet,
Mitt liv var viktigare æn risken att jag vet.