vad döljer sig bakom ett leende?
Att försöka hålla gråten inne när någon vill trösta dig är näst intill omöjligt.
Morgonen började med positiv inställning, jag mådde bra och var glad...men sekunder och minuter gick och allt eftersom smög sig känslan över mig.
Ingen bryr sig, Du är inte omtyckt, Du är eftrthängsen och jobbig.
Leendet förvandlades ganska snabbt till ett pressat smile i hopp om att ingen ser vad som döljer sig.
Gick undan och satt i min ensamhet och tankarna skingra sig tills bara känslan var kvar. Att koncentrera sig på studierna blev omöjligt, att försöka interagera och vända minen blev omöjligt allt som blev kvar var ett skal.
Jag insåg snabbt att vända känslan skulle va omöjlig och meddela att jag blir borta iallafall fram till lunch.
Så nu ligger jag här och tittar på nyhetsmorgon, mår bättre och känslan och tankarna har försvunnit.
Så jag kan inte hjälpa att tänka, vad var det som utlöste det? Varför blir det så?
Jag tänker att är det bara jag som lider av detta eller göra alla det ibland? Är det då bara jag som är så svag att jag inte kan hantera det.
Gråten var i hals och ögon när jag bestämde mig för att ge upp, en av assistenterna såg detta och luta sig in för att trösta, jag ryggade tillbaka för jag kände att skulle han krama mig skulle all gråt forsa ut, framför alla i skolan. Jag känner vad dom skulle tänka om mig och dom tankarna skulle göra mig mer ledsen.
"herregud vad larvig hon är"va fan gråter hon om"hon vill bara ha uppmärksamhet"
Jag kände att jag orkade inte det därför ryggade jag. Men nu kan jag inte sluta ha ångest för hur han måste tänkt när jag hyfsat nog ryggade. Vad elak jag måste ha värkat va. En riktig Bitch. Nu måste jag be om ursäkt och förklara mig.
Men nu ska jag bara ligga här och hoppas på att jag får gråta ur de känslor jag har så jag kan komma upp till skolan till lunch.
"sorgen i dina ögon kan alla se,
Några kanske bryr sig men de flesta de bortse.
Ensam i en värld stor och kall,
Öppnar upp sinnen och skapar känslovall.
Inte alltid man vet vad som sårar,
Varför känslan uppstår som ger tårar.
Tankar som yrar omkring i sinnet,
Alla hemska ting som vart kommer ur minnet.
Lämnad, hatat, utfryst och ensamhet,
Inget av det bra som älskad, saknad eller vänlighet.
Känna sig helt ensam i världen,
Ensam gå den långa färden"
Nu börjar känslan lägga sig och glädjen smyger sig på när jag tittar ut genom fönstret och ser solen skina men nu har tröttheten börjat överta mitt sinne så måste försöka övervinna den;-)
Kommentarer
Postat av: Fredrik
Be assistenten att läsa din blogg om han inte redan gör det. Men jag tror nog han förstod att man inte alltid är mottaglig för tröst i alla lägen. Älskar dig!
Trackback
