draklilja.blogg.se

En Mamma med autism och adhd med virkandet som terapi. I en pågående skilsmässa men är fortfarande bästa vänner och med än vår vänskap fick vi två underbara töser ihop☺️ jag älskar att pyssla rita teckna skissa skriva och virka

för bra? då går allt åt helvete

Ett liv....

 

Två personer skapar tillsammans ett liv..

 

Värdefullt och viktigt...

 

I önskan om ett lyckligt barn i hälsan i behåll...

 

Varje liv ger prövningar, svåra, lätta, lärorika, onödiga...

 

Jag önskar min dotter och framtida barn slipper leva och må så som jag gjort sedan mina diagnoser visade sig.

 

Min barndom var den bästa tiden i mitt liv, kände mig ensam som jag alltid gjort, men jag hade en toppen barndom tack vare min familj. 

 

Efter jag fyllt 10 år började helvetet! Tänk er, 10 år! Jag var bara ett barn, men var ångestfylld, tankesfylld, deprimerad. Jag fick ätstörningar, började göra illa mig själv, fick ett självdestruktivt beteende och slutade helt enkelt att må bra. 

 

Redan vid 6 års ålder påbörjades kontinuerlig kontakt hos psykologen.

Vid 11 år sattes bup in. 

 

När jag var 13 år ville jag ta mitt liv, jag har haft den tanken många gånger men aldrig vågat hela vägen, tack och lov. 

 

Om någon hade sagt till mig hur min framtid skulle se ut skulle jag aldrig tro dem, än idag kan jag inte förstå vilken otrolig tur jag haft som träffat en underbar förstående make och tillsammans skapat en så fantastisk dotter. Ibland kommer känslan över mig att allt är för bra, och då kommer ångesten.

 

När kommer den där grejen som förstör allt?!.. Hur kan allt varit så bra?.. Hur länge kommer det fortsätta va bra? 

 

Sedan börjar jag noja, tänk om Fredrik hittar någon annan, tänk om jag gör det, tänk om jag dör, tänk om Fredrik blir alvarligt sjuk, tänk om Maylee råkar ut för något.

 

I sista stadiet är det mitt undermedvetna som skapar problemen, i rädsla av att något hemskt skulle hända när allt är perfekt startar mitt psyke med att göra saker dåligt. 

 

Jag börjar bli deprimerad, otrevlig, arg och less på maken, skapar små situationer som blir stora och svåra att komma ur, varje liten motgång blir som den värsta orkan i mitt känslorum. 

 

När jag lyckats komma ur en sådan period blir jag tacksam och lycklig för allt livet ger, varje litet löv som virvlar i vinden, för familj och vänner. Allt är då bra, men till slut känns det för bra.....

 

Dessa perioder kan växla allt ifrån under en dag till flera veckor. 

 

Just nu är jag i 3e stadiet...men på väg upp, denna period har varat i snart 2 månader!

 

 

Du vet att jag alltid finns bakom dig. Längtar så tills du får må bra igen. Puss