Nej mina val är inte en 30 årskris

 

 

Nu var det länge sedan jag skrev något här då det varit mycket i mitt liv jag valt att hantera på annat sätt än i skrivandets terapi.

Många som tycker jag valt fel val, jag har gjort många besvikna men också väldigt många som förstår mitt val och anser jag gjort rätt för framtiden och dessa människor värnar jag högt om då dem ser mitt bästa i saken.

Det är så att jag har valt att lämna min själsfrände och bästa vän, Fredrik, som jag levt ihop med i 6.5 år och varit äkta makar med sedan 2013.

Inte för att jag slutade älska honom, även fast det kommit att ha blivit enbart vänskapskrets nu, utan för att jag är tyvärr en person som behöver mycket bekräftelse, kärlek, närhet i alla dess former vilket Fredrik tyvärr ej var kapabel till att ge mig längre i den mån mitt hjärta så gärna saknade.

I många år gick jag och försökte anpassa mina behov till hans nivå men något saknades, närheten, att känna sig speciell. Jag började känna mig äcklig och oälskad, inte för att han skulle varit elak för det var han verkligen inte. Fredrik är perfekt på många sätt och världens raraste men tyvärr matchade inte våra behov närhet. Jag önskar jag hade klarat att bortse från detta men i åratal har jag försökt att ignorera det mitt hjärta så högt skrek om men önskan efter kärlek förvandlades till bitterhet.

Många av er som känner mig vet jag har ett temperament men också väldigt glad och fjantig men temperament försvan och glädjen tynade bort och ersattes med bitterhet, och jag började hata mig själv för att jag kunde komma på mig själv bli arg på Fredrik över småsaker som tex för han tog på vår dotter sin tröja på ett sätt som jag inte hade valt. Helt onödiga små saker retade gallfeber på mig och jag kände mig allmänt bitter i vardagen och det som gjorde mig till den jag egentligen är försvann.

Maylee började fråga mig varför vi alltid bråkar eller är arga, och det gav mig ett uppvaknande. Jag vill inte att mina barn ska växa upp till två bittra föräldrar som inte visar varandra kärlek, jag vill inte att hon ska känna att hennes föräldrar alltid bara bråkar.

I januari 2015 var första gången jag talade om för Fredrik att jag kommer lämna honom men då äntligen tog han tag i det och ville förbättra vår relation med hjälp från parterapi, mycket förbättrades och det gick mer upp än ner men närheten och kärleken fanns fortfarande inte i den mån mitt hjärta behövde.

Så när maylee åter igen frågade varför vi alltid bråkar och frågade varför jag så ofta åkte bort från dem(åkte ju inte enligt mig bort från mina barn men självklart var det så hon såg det) så bestämde jag mig för där och då att livet är för kort, livet ska man leva och man förtjänar att vara lycklig här och nu.

Så jag släppte bomben och inget har blivit sig det samma efter det. Allt gick väldigt snabbt och självklart känns det jobbigt, detta var inget lätt beslut men det behövdes göras. Jag är lycklig för första gången på länge, jag känner mig inte ensamhet eller saknad som jag tidigare gjorde, jag är en bättre mamma och det har aldrig varit så bra mellan mig och Fredrik som nu, jag accepterar honom och respekterar honom mer nu än då.

Jag kommer aldrig ångra min tid med Fredrik för han är en del av mig och han kommer nog alltid förbli min allra bästa vän och jag kommer alltid älska honom för det.

Vad framtiden har att bringa vet man aldrig men i dagsläget är det bästa att gå skiljda vägar och vara lyckliga var för sig.

Ha er en toppen dag nu så får vi se om det blir fler inlägg inom kort ❤💋


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0